Torsdag!

Torsdag.
Torsdag.
Torsdag.

Efter torsdag kommer jag inte behöva längta på ett tag.

Torsdagen blir våran efter fjorton dagar utan varandra.

Jag får fördriva tiden tills dess genom att tvätta, städa, jobba, gå på läkarbesök, inte tänka, inte tänka, inte tänka.
Inte tänka.

Och sova.
Jag borde sova redan nu.
Jag har haft sönder ett glas och fryser utan täcke.

Snart är allt som vanligt.
Torsdag.

Oh Love!

Lång dag på jobbet.
Alldeles för lång dag.
Jag var där kvart över sex, åkte tåget hem, som var försenat, klockan fem.
Och Emilie, hon var där till och med innan mig.
Många gånger undrar jag hur vi faktiskt orkar.
Många gånger undrar jag om det är sjukligt som vi känner - att vakna klockan sju på en vardag är sovmorgon.
Men.. Vad gör vi inte för möjligheten att kunna gå hem innan klockan tre, medan solen fortfarande gassar mot huden i väntan på pendeltåget.

Vi hade en långdragen utbildning sist på eftermiddagen.
Det sista vi gjorde för veckan.
Inte välplanerat; inte vårat fel.
Men vi tog oss igenom det, och ja, jag tänkte sarkastiskt innan att min livsgnista förmodligen skulle passera under utbildningen.. Jag är glad att kunna konstatera att jag hade fel.
Och ännu gladare är jag att kunna säga att det faktiskt gav något, något litet, men i alla fall något.


Den person vars hår jag älskar att klia är på semester. Sex dagar har gått. Fyra ytterligare dagar ska gå innan han kommer hem.
Det var längesedan jag saknade någon så; så mycket som jag saknar honom.

Fyra dagar.
Jag gör som jag gjort hittills; försöker sova bort mycket; men inte för mycket, tid.
Annars går jag itu av längtan.

Jag ryser av tanken att få vidröra den huden.
Jag tar ett djupt andetag och känner doften av hans hår.
Jag stänger läpparna och känner mustaschen mot min överläpp. Det sticks lite men det är underbart; för det är han.

Fyra dagar.
Självklart klarar jag mig
men det svider till varje gång jag känner av saknaden.

Oh love
My love!

Summer Is Coming!

Ja
Ja
Ja
Ja
Ja!

Regnet stör mig inte, knappt vindarna kommer åt mig; så länge jag vet att den riktiga värmen inte är många kliv ifrån.

Mitt hår är nästan långt, vilket tyder på att det är längesedan jag klippte det kort, något som i sin tur tyder på att den förra hösten och vintern kommer längre och längre bort.

Jag undersöker väderkartor dagligen och ser att Gran Canaria-ön inte knappt en enda dag haft det så varmt som när vi var där - tecken på att Han var vid vår sida hela tiden och tyckte att vi förtjänad att njuta - JA!

Att få vara ledig en massa tack vare flera halva- och röda dagar får mig att förstå att tanken är att jag ska fortsätta att ha det bra.

Att den finaste vän man någonsin kan önska sig faktiskt är vid min sida får mig att bli än mer tacksam!
Snart ett år...
I snart ett år har jag älskat dig.

Den Första Och Den Andra Solen

För åtta veckor sedan längtade jag så att själen sved.

För fyra veckor sedan var vi sönderbrända på Grand Canaria under den första solen. Jag på rygg och bröstkorg, han på näsa och i panna.

Fyra veckor senare fryser jag i min säng.

Min solbränna på bröstet är kvar. Ryggen ser jag aldrig med egna ögon, så där har jag ingen aning om hur det ser ut.

Han har inte kliat sig i pannan sedan vi kom hem, så jag antar att hans är borta.

Vi gick flera mil om dagen.

Vi åt den godaste av mat.

Jag badade både i perfekt pool och ett kyligt Atlanten.

Jag fick skavsår mellan tårna; brände fotsulorna på backen.

Såg en kackerlacka i en trappa; skrek så att tyskarna blev rädda.

Jag hade sönder min mobil men föll inte en tår. Lyckan över allt annat var för stark.

Vi blev hånade på en gaybar; fulla på samma restaurang kväll efter kväll.

Vi drack drinkar som vore de av vatten.

Pratade med bartenders och servitörer om att vi skulle träffa dem igen.

Den kärlek jag kände varenda dag är fortfarande kvar, och minst lika stark.

De säger att det ska bli varmt här hemma också..

Inga 27 plusgrader som under våran semestervecka, men i alla fall 10.

Längtan efter de fjuttiga men ack härliga 10 plusgrader är vad som nu får min själ att svida.

Längtan efter att få klä av sig mer än bara vinterjacka; sitta tillbakalutad i den andra solen.

Kan jag bara få se lite solsken så blir jag nöjd.

Till en början. Därefter kommer jag att kräva mer.

Ikväll, när jag är kall och har lite tråkigt är saknaden efter honom och efter värme tjock som alla biblar i världen liggandes på hög.

Den Största Längtan

Den största längtan slipper jag undan om sexton dagar.

Om sexton dagar är mina tunna sommarkläder nedpackade.
Solkrämen högst upp i väskan.
Den älskade vid min sida.

Om sexton dagar är det kvällen innan vi lämnar kylan för sju dagar hand i hand i ett soligare land.
Sju dagar och sju nätter utan några andra än varandra.
Med sol.
Med bad.

Rädslan för en vecka av regn och bråk finns där, såklart, men den är långt borta och på många sätt ofattbar.
Varför skulle det regna..
Varför skulle vi göra annat än älska..

Varför skulle vi vara andra än de fina vi är tillsammans...

Jag vet var vi ska. Men inte mycket mer än så.
Jag älskar att han ansvarar; att jag slipper tänka; att jag egentligen bara behöver komma ihåg att ta med ett id.
Jag vet att han är med; jag är aldrig så trygg som då.

I helgen kommer världens bästa Martin och världens bästa syster på besök. Syster över helgen.
Martin stannar länge. För ett par dagar blir livet fullständigt oförglömligt.

Innan dess vill jag inte göra någonting.
Bara vänta och se framemot.
Låta världen vila för ett tag; tills de underbara bor i in lägenhet.
För att sedan på nytt låta världen stanna, tills den sjuttonde dagen infaller; vi fryser på morgonen i väntan på taxi men är förväntansfulla som vore det den bästa dagen i våra liv.

I am happy for what I´ve found.

I am happy for what I´ve found!

Tonight I Recall You

Oh, my dear...

Det är inte att jag inte kan vara utan.
Det är heller inte att jag alltid vill vara med.

Men ikväll saknar jag dig.

Kudden doftar igen.

När jag blundar ser jag dig stående i mitt kök.
Jag hör dig nynna medan du funderar över om glaset är helt rent eller om jag har slarvat.

När jag saknar känner jag ditt hjärta dunka mot mitt.

Tonight I recall you.


Att vakna och se dig ligga vid min sida är det finaste jag vet.
Aldrig annars är jag så trygg som när jag mitt i natten vaknar och hör dina andetag.

Åh, om du bara satt här..

Åh, om jag bara slapp längta...

Tonight I recall you.
Hur ska jag kunna somna utan att få känna...

Snö (Jag Älskar Dig)

När staden snöat över

och gården blivit vit
Då vet du att jag drömmer
jag drömmer dig hit

När all snö dör
och gården blivit kall
Då vet du att jag drömmer
för det är snö

Det är som moln överallt
Då vet du att jag finns
att jag finns kvar hos dig
trots att jag alltid springer

Jag är där du hör mig
och om du inte hör mig
om du inte gör
ska jag sjunga för dig
precis så du hör

Jag älskar dig!
Så högt så du hör
det är så

Hur länge
tror du
att längtan kan växa
växa

Om vi frigör
Hur länge
Hur länge
Som man har gömt
ja som man har gömt
Men jag har inte glömt
hur det är att älska

Och jag älskar dig
Ja, jag älskar dig
så högt så du hör
Och hungern
den sitter i rösten
inte i magen

i rösten

Därför är vi tysta
om saken
Och det är så
Jag älskar dig
så högt så du hör
och det
det är så!

Lite läskigt är det att säga det högt, men jag vågar och jag skriker, så högt så du hör.
Jag älskar dig!
Jag luktar på min kudde som luktar som dig nu när du inte är vid min sida; jag drar mig för att tvätta mina lakan.
Jag vill inte att doften ska försvinna.

Jag önskar att du glömt något kvar, så att du kommer tillbaka innan; så att jag slipper längta i så många dagar; som alltid känns som evigheter.

Jag blundar och smeker din rygg. Jag blundar hårdare och drar mina fingrar genom ditt hår.
Det är kallt, det är snö, jag blundar hårdast och känner mig lutad mot dig.

Och tänker...
Jag älskar dig
så högt så du hör.

Året Som Gått

2012 - det enklaste året hittills.

Inga större motgångar, inga icke-hanterbara tillstånd.

Lycka för mig mäts i antalet få motgångar; 2012 var ett lyckligt år.

2012 var ett snabbt år.

Många gånger gick det för fort.

Jag missade nästan alla stora dagar eftersom tiden bara rann förbi.

Och från många dagar finns det inte mycket att minnas.

Jag grät en del i början, jag var så förälskad och drömde så om att få vara lycklig.

Jag visste så lite. Visste inte att det jag hade då inte alls var det jag behövde.

Nu vet jag.

Nu har jag äntligen lärt mig.

Den första delen av vintern var jag med Cissi några dagar i Göteborg.

Vi gick på musikgala och dansade oss svettiga.

Göteborgs gator var blöta, våra fötter likaså.

Tågresan hem sov vi igenom.

Senare den våren gick jag på en första dejt med han som går vid namnet Gull.

Jag vågade egentligen inte; var så nervös, men ville så gärna.

Vi möttes på Söder en vårkväll i slutet av maj.

Fina, fina människa. Söta, söta snart helt gråhåriga Gull.

Vi åt på Grekisk Restaurang och såg Eurovision hemma hos honom.

Redan från första sekund tyckte jag om hans lägenhet; den vackra och bekväma.

Hela sommaren var det han och jag. Vi turades om att vara hos honom och hos mig.

Vi såg massa film, var vakna sent och tog långa sovmorgnar.

Undrar om det är alla stunder med mig som gjort honom grå..

Jag hoppas inte.

Mitt upp i allt Gull åkte jag mamma, pappa och Cissi till Norge.
Jag och Cissi var under en veckas tid de yngsta på det jag tror var världens längsta bussfärd.

Men naturen var vacker, och maten var mestadels god.

Roligast var den gången jag hade somnat på bussen och vaknade av att alla skrek och tjoade. Mitt i vägen stod några får - lyckan var fullgjord, för de övriga på bussen.

Jag såg dem mest som lite galna och väldigt lättroade.

Även efter den resan blev jag sjuk.

Min kropp klarar uppenbarligen inte av för stora omställningar; då blir den förkyld och febrig.

Fjuttiga lilla kropp.

Senare den sommaren åkte jag med Cissi till Göteborg igen. Vi gick på festival.

Jag dansade till hela Miike Snow's spelning.  Jag grät hela den långa stund som Bon Iver spelade. Jag var överlycklig varje låt jag hörde från Ane Brun.

De allra största var där, tillsammans med oss.

Det var varmt och jag minns knappt att vi sov någonting.

Det ovan är det jag minns, utöver alla vanliga och dagliga skratt.

Men såklart. 2012 - jag minns även det allra svåraste och största.

När allt raserades framför mina ögon och jag grät dagarna igenom på jobbet.

När jag var hemma, sjukskriven någon vecka och försökte lära mig att gå igen.

När min farbror gick bort. Det var inte lätt för någon.

Det var ofattbart och obehagligt. Den närmaste tiden efteråt var långsam. Alla grät vi stora tårar.

Alla minnen vägde tungt; alla mentala bilder lyste starka.

Men jag säger nu som jag sa då - farmor och morfar tar garanterat hand om honom väl.

Inget år går utan minst en fasansull händelse.

Nu är det över; verkligen över.

För den här gången.

Bye bye året som gått.

Att det nya året börjar lite snett väljer jag att bortse ifrån.

Jag kommer ändå inte att minnas det när slutet närmar sig.

Jag firade in det nya året på Södra Teatern.

Kvällen var fin även om regnet var i luften.

Just då önskade jag mig själv ingenstans.

Framåt morgonen blev det lite kaosartat; 2013 satte mitt tålamod på prov redan under de första timmarna; men varför få panik över något man inte behöver...

Jag blev kall och nu är jag sjuk.

Inatt vaknade jag och skrek flera gånger.

Febern var hög, jag var vid de skrikande tillfällena livrädd.

Men Gull har sitt sätt för att lugna mig under mina stökiga nätter - han klappar på mig, säger "scchhh", och jag somnar om.
Tänk att något så enkelt...

På samma sätt har han den perfekta lösningen när jag snarkar - han puttar till mig, jag förstår omedvetet vad han vill och vänder på mig, sen somnar vi om.

Åh, hans hår..
Åh, hans händer..

Åh, att vakna upp vid hans sida. Jag avskyr att göra annorlunda.

Det han gör med mig; åh, det han gör - bättre än någon annan.

Fina, snälla, mjuka, varma - Gull.

Fina, snälla, mjuka jag.

Målet för de kommande månaderna - jag ska lära mig att ännu mer lyssna till mig själv.

Hade jag inte lovat det hade jag gått och jobbat idag, trots febern och varit en del av kaoset.

Men nej, jag valde att inte utmana ödet utan ligger nu här istället, sen timmar tillbaka; med iskalla fötter och en varm panna.

Sova mera, dricka mer juice, äta mer choklad; så börjar jag mitt 2013 i min fortfarande mysiga lägenhet som sedan i förrgår har nya, ljusa möbler som jag alltid kommer att hålla städade.

Men ja, choklad var det ja.. Just nu ligger det en helt smält bit under mitt ben.

Med andra ord har febern stigit igen - dumma kropp; du tål ingenting.

Kom nu alvedon! Stoppa dig i min mun och tvinga mig att svälja.

Mumsigt är det med värktabletter - säger den feberyrande och inser nu att det är dags att sluta skriva.

Snart är det fredag.

Snart har jag sällskap i sängen igen.

Någon Som Du

Ingenting är skönare än att dra mina fingrar med långa naglar genom ditt mörka, korta hår.

Ingenting gör mig varmare inombords än att se hur du ryser när jag kliar din nacke och din rygg.

Ingenting gör mig gladare än att se dig le.

Jag blir arg på världen när den dummar sig mot dig.

Jag avskyr de människor som gör det svårt för dig att kliva framåt.

Jag älskar att vakna till bredvid dig och höra dig andas tungt.

Jag älskar att vakna upp, vända mig mot dig; lägga min arm runt om dig; krypa in, nästan in under din hud och på nytt placeras i drömmarnas land.

Jag hatar att behöva kliva upp och lämna kvar dig i sängen ensam.

Jag hatar att lämna något som är så vackert – någon som är så vacker.

Så länge du är vid min sida; oavsett vilken av sidorna det är; så är varje dag inget problem.

Och om jag kunde, så skulle jag åtminstone försöka få dig att förstå hur lycklig och bekväm du får mig att känna.

Om jag trodde att det överhuvudtaget fanns ord som kunde beskriva hur bra jag mår i din närhet så skulle jag försöka att förklara.

Men det är för stort; nästan för stort för denna värld.
Känslorna är för djupa för orden.

Men jag håller i det hårt; håller i dig hårt och låter det inte falla över kanten.

Jag älskar så himla mycket, fastän jag kanske vet att jag inte borde, men det är omöjligt att låta bli – det är omöjligt att inte älska någon så fin som du.

Snart!

Det drar ihop sig; det börjar närma sig den stora dagen - 25 års dagen.

Jag har än så länge firat mig själv i en veckas tid.
Först med en after-work som egentligen var för Emelies skull, men som jag inuti mig ändå tänkte - detta är även för mig.

Därefter en kryssning med en tokig syster och ett par galna och matglada föräldrar.
Jag hade faktiskt ingen aning om att min mamma klarade av att vara vaken så länge som hon var där på båten den första natten..
Kanske var hon rädd att lämna sina små töser ensamma; kanske hade hon rent av trevligt.

På måndagen när vi kom hem och när jag på sen förmiddag hade landat i min säng försökte jag sova - men nej, det gick inte att slappna av - den dära speciella mannen skulle kliva innanför min dörr några timmar senare och jag kunde inte sluta att längta. Så jag höll mig vaken och förväntansfull. Han hade otur med pendeltåget; jag längtade och längtade; tänkte "åh, jag älskar att vara kär".
Några timmar sov jag skönt i min säng med honom vid min sida.
Han är fin; han är riktigt fin.

Jag jobbade sen lite, men slet inte på många av mina hästkrafter.
Jag njöt mest av att vara där och få i alla fall 90% av all uppmärksamhet.

Tills i torsdags då jag vaknade till en ledig dag och aldrig har jag varit så glad över att ha tagit ett sånt simpelt beslut som att vara ledig en vanlig torsdag.
Fantastiska känsla!

Jag njöt av den långa och semesterliknande dagen och åkte igår hem till den speciella mannen; där jag fick en frysattack sent på kvällen; jag trodde att jag skulle dö; han trodde att jag hade influensan; jag grät över att hela helgen skulle vara förstörd.
Men så....en stund senare var jag mig själv igen; varken död eller med influensan.

Jag fick en lugn morgon i hans vackra och bekväma lägenhet imorse innan jag tog något så enkelt som tunnelbanan cirka fyra minuter in till stan och slog mig ner hos en fantastisk frisör som blev avundsjuk både på mina stylade naglar och efter klippningen - min nyfriserade frisyr.

Sen kom Lina och köpte mig en present som jag fick välja själv.
Hon är fin den tösen.
Efteråt mötte jag upp min syster som sedan den minut hon klev av tåget har förgyllt mina minuter.

Imorgon ska vi äta middag ute med världens finaste vänner.
Imorgon ska jag njuta av varenda sekund.

Imorgon kommer jag att sakna den speciella mannen men hoppas att jag på något sätt kan muta honom att får åtminstone en liten stund möta mig.
Vad borde han inte göra...

Men om han väljer att inte....
Nästa helg är vår - från fredagkväll till måndagmorgon.

Nästa helg - det kommer att bli en sådan helg som ingen annan helg klår.

Inte ens den helg då jag firar min 25-årsdag gånger tio.

Nu hade jag precis sönder ett vinglas.
Nu ligger det vätska på golvet och glasbitar mitti.
Men det gör inget - jag äger toalettpapper att torka med - och nya vinglas kan jag köpa sen - när jag fyllt tjugofem.