Ingenting är skönare än att dra mina fingrar med långa
naglar genom ditt mörka, korta hår.
Ingenting gör mig varmare inombords än att se hur du
ryser när jag kliar din nacke och din rygg.
Ingenting gör mig gladare än att se dig le.
Jag blir arg på världen när den dummar sig mot dig.
Jag avskyr de människor som gör det svårt för dig att kliva
framåt.
Jag älskar att vakna till bredvid dig och höra dig andas
tungt.
Jag älskar att vakna upp, vända mig mot dig; lägga min
arm runt om dig; krypa in, nästan in under din hud och på nytt placeras i
drömmarnas land.
Jag hatar att behöva kliva upp och lämna kvar dig i
sängen ensam.
Jag hatar att lämna något som är så vackert – någon som
är så vacker.
Så länge du är vid min sida; oavsett vilken av sidorna
det är; så är varje dag inget problem.
Och om jag kunde, så skulle jag åtminstone försöka få dig
att förstå hur lycklig och bekväm du får mig att känna.
Om jag trodde att det överhuvudtaget fanns ord som kunde
beskriva hur bra jag mår i din närhet så skulle jag försöka att förklara.
Men det är för stort; nästan för stort för denna värld.
Känslorna är för djupa för orden.
Känslorna är för djupa för orden.
Men jag håller i det hårt; håller i dig hårt och låter
det inte falla över kanten.
Jag älskar så himla mycket, fastän jag kanske vet att jag inte borde, men det är
omöjligt att låta bli – det är omöjligt att inte älska någon så fin som du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar