Alltid Nära

Konstigt vore det väl om jag kunde släppa det..
Tråkigt vore det om jag tog det för givet..
Men..
Jag kan inte sluta att förundras över hur underbar han faktiskt är.

Jag kan inte sluta förvånas över hur det känns att vara världens mest lyckligt lottade tös.

Ovant, men ack så underbart.

Jag ger honom min morgon
Jag ger honom min dag
Och alla andra dagar därefter.

Veckan har varit långsam.
Långsam och smärtsam, trots att vi idag skrattade massor.
Men nu har hälften passerat.
Imorgon ska jag mysa med Lina hela kvällen efter jobbet, och dessutom hela natten.
Jag behöver det.
Sen kommer fredagen.
Igen.
Oavsett hur sakta det känns som tiden går visar det sig alltid i efterhand att den sprungit förbi utan att jag ens fick tid att andas.

Året har gått snabbt.
Slutet av året har varit och är det bästa slutet någonsin.

Jag ska börja gå igenom alla flera hundra dagar snart.
Och sammanfatta på minst en sida.
Jag börjar med att försöka minnas..
Allt som hände innan 22 september 2011 är som förträngt.
Betydelselöst och obefintligt.
Han är ju viktigast.
Och han är för alltid.

Min älskling.
Om du var här
om du var här
om jag var där
Om du var här.
Du anar inte vad jag då skulle göra med dig.

Men än så länge
Jag väntar här
med öppen famn
och med ett hjärta i vilket hans namn är skrivet
saknar, längtar, drömmer
känner
hans doft från min axel
min hand i hans hår
och hans läppar mot mina.
Oavsett hur långt borta; alltid nära.

It's Always You!

Jag jobbar för mycket.
Så mycket att jag nästan spyr.

Övertid i lördags.
Långa dagar måndag, tisdag, onsdag.
Sena eftermiddagar.

Just nu är jag så trött att jag nästan tror jag har feber.

Men imorgon.
Då går jag tidigt.
Alla sena eftermiddagar blir plötsligt värd all möda.

Älskling och jag ska kyssas och kramas.
Så länge jag får honom…
…är jag nöjd!

Sen på lördag ska jag jobba igen.
Jag mår illa av tanken.
Trots att vi har otroligt roligt, varje minut.
Jag mår illa av tanken att vara just d ä r.
Önskar vi kunde vara någon annanstans..

Efter övertiden kommer mamma och julpyntar verkar det som.
Efter mamma kommer det vara stänk av jul över hela min lägenhet.

Jag tar en lång dusch ikväll.
Spolar av mig kontors-illamåendet.
Saknar älskling..
Längtar efter älskling..
Längtar till imorgon..

Efter hans kyssar.
Hans händer.
Hans armar.
Hans ansikte.

Hans läppar
Mot mina.
Hans händer
I mina.
Hans ansikte
Mot mitt.

Jag vill ha det så resten av mitt liv.
Jag önskar inget annat.

It’s you, it’s you
It’s always you!

Så Mycket Kärlek

Sen sist, vad har hänt..

Lotta och jag åkte båt förra helgen.
Vi höll oss ifrån att ramla i, trots att förväntningarna från vänner om att just det skulle ske var många, och höga.
Vi var de gladaste på båten. Det både hördes och märktes.
Lördagsnatten dansade vi igenom.
Väl tillbaka i hytten var fötterna trötta, klänningarna svettiga.
När klockan ringde för frukost ville jag inte vakna, så Lotta trippade iväg själv. Lite äggröra senare var hon tillbaka i sängen ovanför min. Jag sov som en stock.
När jag några timmar senare vaknade visste jag inte var jag var, inte vem jag var. När jag insåg ropade jag till Lotta ”är du där…?”. Självklart var hon det. Antar att jag trodde hon bosatt sig i matsalen och att hon aldrig mer skulle komma tillbaka.

Ytterligare någon timme senare visade vi oss utanför hytten.
Vi köpte läsk, ät macka, skrattade åt alla patetiska människor och funderade över vem som tagit den bilden på mig och henne ihop som tydligen varken hon eller jag sträckt oss för att ta.
Rätt snabbt insåg vi dock att det får stanna vid att vara ett mysterium.
Vi förblir ovetande.

En stund senare drack vi drinkar igen och åt igen.
Trötta men fortfarande glada.

Väl hemma i sängen flera timmar senare somnade jag gott.
Gott och snabbt.
Natten var lugn men måndagsmorgonen kom alldeles för fort.
Jag var fortfarande inte mig själv. Lördagsnatten hade fortfarande sina vassa klor i mig.
På tåget till jobbet vet jag att jag tänkte ”vad händer om det aldrig går över…”.
Men efter pizza med Lina på Pizza Hut var jag tillbaka.
Är det någon som kan få mig på fötter igen så är det fina Lina!

På lördag ska vi jobba.
Hela gänget!
Med övertidsersättning, betald mat och ingenting att göra.
Jag längtar.

På kvällen kommer Malin till mig.
Jag har förberett mat och bakat kaka och vet att det blir en underbar kväll.
Och jag vet att vi kommer att vara så där oanständiga som bara hon och jag tillsammans kan!

Men innan lördag ska en fredag överlevas.
Jag ska jobba länge eftersom jag jobbade kort idag för att möta min Jon på Fridhemsplan.
Min Jon.
Mitt allt.
Jag somnar inatt med hans doft över hela mig och varje gång jag blundar; hans läppar emot mina.

Jon och Ida.
Ida och Jon.
En perfekt kombination.

Så mycket kärlek som kärlek kan bli.

En krasslig, En älskling

Febern går upp. Febern går ner.

Jag gnäller som om jag legat här i veckor, men än så länge har det bara gått en måndag.
Tidsuppfattningen är svår när man är sjuk...

Heja födelsedagshelger då huvudvärk och illamående är konstant!
Speciellt när jag ska gratuleras och hälsas på.
Mamma, pappa, syster, farfar, Gun, mormor, kusiner, mostrar, farbröder...och morfar som bråkade med mormors glödlampor.
Jag hoppas inte jag spridit bacilluskerna vidare med alla kramar.

Tågresan hem igår var horribel. Jag var flera gånger om på väg att somna men vågade inte då jag var rädd att missa stationen.
Jag somnade nästan direkt, ställde alarm, beredd på att kliva upp runt halv sex.
Min kropp ville annorlunda. Min kropp ville inte alls.

Jag låg kvar och försökte vakna i typ tjugo minuter men gav till slut upp.
Det var ingen idé att försöka.
Så jag somnade om, vaknade av att älskling ringde vid åtta.
Då piggnade jag till men klagade på min huvudvärk, att jag saknade mat, något att dricka och alvedon.
Han måste ha misstolkat, trott att det var en pik, för typ en timme senare, när jag halvsov, plingade det på min dörr.. Något det i vanliga fall aldrig gör..
Jag tänkte först ignorera, tänkte "jävla grannar", men så fortsatte det att plinga. Jag klev upp med duntäcke runt min kropp, håret som ett skatbo, tittade genom titthålet och såg världens finaste ansikte.
Världens finaste man!

Jag fick mat, alvedon, juice, halstabletter och jag fick vila i hans famn.

Vi kröp ner under täcket.
Min säng verkar trivas lika bra med att ha honom här som jag gör; den blir alltid mycket bekvämare när även ligger i den.
Och mina kuddar drar alltid åt sig massor av doften från hans hår. Det doftar alltid mycket och länge när han varit här.
Det doftar underbart.

Både jag och sängen längtar till nästa gång.

Vem vet, jag kanske stannar här, liggandes, väntar och längtar tills nästa gång han plingar på.
Min älskling.

Allra, allra finaste och underbaraste älskling.
Det finns inga ord tillräckliga för att beskriva hur mycket jag älskar honom.

Hör du det älskling..
Det finns inga ord!



If the stars were mine
I'd give them all to you
I'd pluck them down right from the sky
And leave it only blue

I would never let the sun forget
To shine upon your face
So when others would have rain clouds
You'd have only sunny days

If the stars were mine
I'd tell you what I'd do
I'd put the stars right in a jar
And give 'em all to you

If the birds were mine
I'd tell them when to sing
I'd make them sing a sonnet
When your telephone would ring

I would put them there inside the square
Whenever you went out
So there'd always be sweet music
Whenever you walk about

If the birds were mine
I'd tell you what I'd do
I'd teach the birds such lovely words
And make 'em sing for you

If the world was mine
I'd paint it gold and green
I'd make the oceans orange
For a brilliant color scheme

I would color all the mountains
Make the sky forever blue
So the world would be a painting
And I'd live inside with you

If the world was mine
I'd tell you what I'd do
I'd wrap the world in ribbons
And then give it all to you

I'd teach the birds such lovely words
And make 'em sing for you
I'd put those stars right in a jar and
Give them all to you.