Alltid Nära

Konstigt vore det väl om jag kunde släppa det..
Tråkigt vore det om jag tog det för givet..
Men..
Jag kan inte sluta att förundras över hur underbar han faktiskt är.

Jag kan inte sluta förvånas över hur det känns att vara världens mest lyckligt lottade tös.

Ovant, men ack så underbart.

Jag ger honom min morgon
Jag ger honom min dag
Och alla andra dagar därefter.

Veckan har varit långsam.
Långsam och smärtsam, trots att vi idag skrattade massor.
Men nu har hälften passerat.
Imorgon ska jag mysa med Lina hela kvällen efter jobbet, och dessutom hela natten.
Jag behöver det.
Sen kommer fredagen.
Igen.
Oavsett hur sakta det känns som tiden går visar det sig alltid i efterhand att den sprungit förbi utan att jag ens fick tid att andas.

Året har gått snabbt.
Slutet av året har varit och är det bästa slutet någonsin.

Jag ska börja gå igenom alla flera hundra dagar snart.
Och sammanfatta på minst en sida.
Jag börjar med att försöka minnas..
Allt som hände innan 22 september 2011 är som förträngt.
Betydelselöst och obefintligt.
Han är ju viktigast.
Och han är för alltid.

Min älskling.
Om du var här
om du var här
om jag var där
Om du var här.
Du anar inte vad jag då skulle göra med dig.

Men än så länge
Jag väntar här
med öppen famn
och med ett hjärta i vilket hans namn är skrivet
saknar, längtar, drömmer
känner
hans doft från min axel
min hand i hans hår
och hans läppar mot mina.
Oavsett hur långt borta; alltid nära.