En krasslig, En älskling

Febern går upp. Febern går ner.

Jag gnäller som om jag legat här i veckor, men än så länge har det bara gått en måndag.
Tidsuppfattningen är svår när man är sjuk...

Heja födelsedagshelger då huvudvärk och illamående är konstant!
Speciellt när jag ska gratuleras och hälsas på.
Mamma, pappa, syster, farfar, Gun, mormor, kusiner, mostrar, farbröder...och morfar som bråkade med mormors glödlampor.
Jag hoppas inte jag spridit bacilluskerna vidare med alla kramar.

Tågresan hem igår var horribel. Jag var flera gånger om på väg att somna men vågade inte då jag var rädd att missa stationen.
Jag somnade nästan direkt, ställde alarm, beredd på att kliva upp runt halv sex.
Min kropp ville annorlunda. Min kropp ville inte alls.

Jag låg kvar och försökte vakna i typ tjugo minuter men gav till slut upp.
Det var ingen idé att försöka.
Så jag somnade om, vaknade av att älskling ringde vid åtta.
Då piggnade jag till men klagade på min huvudvärk, att jag saknade mat, något att dricka och alvedon.
Han måste ha misstolkat, trott att det var en pik, för typ en timme senare, när jag halvsov, plingade det på min dörr.. Något det i vanliga fall aldrig gör..
Jag tänkte först ignorera, tänkte "jävla grannar", men så fortsatte det att plinga. Jag klev upp med duntäcke runt min kropp, håret som ett skatbo, tittade genom titthålet och såg världens finaste ansikte.
Världens finaste man!

Jag fick mat, alvedon, juice, halstabletter och jag fick vila i hans famn.

Vi kröp ner under täcket.
Min säng verkar trivas lika bra med att ha honom här som jag gör; den blir alltid mycket bekvämare när även ligger i den.
Och mina kuddar drar alltid åt sig massor av doften från hans hår. Det doftar alltid mycket och länge när han varit här.
Det doftar underbart.

Både jag och sängen längtar till nästa gång.

Vem vet, jag kanske stannar här, liggandes, väntar och längtar tills nästa gång han plingar på.
Min älskling.

Allra, allra finaste och underbaraste älskling.
Det finns inga ord tillräckliga för att beskriva hur mycket jag älskar honom.

Hör du det älskling..
Det finns inga ord!



If the stars were mine
I'd give them all to you
I'd pluck them down right from the sky
And leave it only blue

I would never let the sun forget
To shine upon your face
So when others would have rain clouds
You'd have only sunny days

If the stars were mine
I'd tell you what I'd do
I'd put the stars right in a jar
And give 'em all to you

If the birds were mine
I'd tell them when to sing
I'd make them sing a sonnet
When your telephone would ring

I would put them there inside the square
Whenever you went out
So there'd always be sweet music
Whenever you walk about

If the birds were mine
I'd tell you what I'd do
I'd teach the birds such lovely words
And make 'em sing for you

If the world was mine
I'd paint it gold and green
I'd make the oceans orange
For a brilliant color scheme

I would color all the mountains
Make the sky forever blue
So the world would be a painting
And I'd live inside with you

If the world was mine
I'd tell you what I'd do
I'd wrap the world in ribbons
And then give it all to you

I'd teach the birds such lovely words
And make 'em sing for you
I'd put those stars right in a jar and
Give them all to you.