Januari - Samma Som December

Jo, tack du 2012.
Du är precis som 2011, eller hur?
Du lurade mig när du lovade att saker och ting skulle bli annorlunda?

Piggare dagar, nätter med godare sömn, mindre tårar, inga tårar alls på kontoret.. Mer av älskling..
Mera läsa böcker, mindre spela Wordfeud. Än så länge har jag läst en, men vunnit ett oändligt tal av matcher.

Nothing has changed.
Du lurade mig.

Fast jag kommer inte att sluta tro. Jag kommer inte att sluta hoppas.
Andra halvan kanske..

Jag kanske överdriver.
Jag kan väl egentligen inte säga att jag inte blivit väl mottagen.
Jag har pengar över, så min garderob blir fullare för var dag.
Det står inte stilla på jobbet, det händer. Där.
Och jag har bara gråtit på riktigt en gång; bara en enda gång.

Älskling har varit sjuk.
Han har varit borta ifrån mig.
Vi skulle varit tillsammans idag. Men så kom möte emellan.
Med mötet kom mina tårar.
Hela januari’s tårar.
Besvikelse och fröken Wall, de två kommer aldrig att bli vänner.
En ny tröja gjorde dock besvikelsen lättare att hantera; en ny tröja och en Lina som alltid håller min hand.

Så istället för att åka hem med sällskap åkte jag hem med mig själv.
Duschen väntar på mig nu.
Jag väntar på morgondagen.
Kanske hinner vi pussas på Centralstationen, om vi har tur, och tur har vi väl; jag och älskling. Ibland.
Sen kommer min lilla syster.
Fredag är en ledig dag. Jag och syster åker till Göteborg, bor på hotell och går på Guldgala.
Det blir nått!
Hela världen kommer att vara avundsjuka!

Men tänk om…
Om bara älskling vore med..

Jag är ju så förälskad.
Jag saknar ju honom så.
Vid varje tanke svider det till i hjärtat.
Vid varje andetag av längtan hugger det som en kniv i magen.

Men vi ska inte tänka så.
Vi ska bara längta och vara glada.
Det vore lätt, om det inte vore så att det sved mer.
Det rivs och det svider, så pass att jag blöder av längtan.


Nåväl.
Duschen väntar.
Och ja, jag vet.
Det är bara jag som kan påverka hur många böcker jag läser och hur pigga mina dagar är.
Det är egentligen bara jag som kan påverka antalet skratt versus tårar.

Ingen Jon kan.
Ingen Lina, ingen Malin; inte deras sängar.
Ingen Erik.

Så vad gör jag åt det..
Jag tar en lång dusch, lägger mig i sängen, läser lite och försöker sen att sova.
Och fungerar inte det så messar jag lite med Lina.
Det gör natten till en lugn natt.