Det Här Är Vad Det Hela Handlar Om

Ett vårrus senare är jag trött i mitt huvud och trött i mina ben.
Men så glad.
Inga bättre vänner hade kunnat hållaa mig sällskap.
Ingen bättre Sofie hade kunnat hoppa runt, ingen bättre Sara hade kunnat fota kossorna, och ingen bättre Lina kommer någonsin att kunna existera.

Medaljen hänger nu på hörnet av min bokhylla, men, jag har varit stoltare över annat.
Den är dock lila, vilket gör att den passar inredningen väldigt väl. Den får hänga där tills den ramlar ner på golvet, sen kommer jag troligtvis att slänga den.

Utöver vårruset har jag svårt att beskriva vad som händer.
Jag sover ju, vaknar, umgås; till och med tillsammans med nya människor; något jag aldrig mer trodde jag skulle vara redo för.
Men vad ska jag göra.
Jag kan inte vänta på något jag inte säkert vet kommer att ske.


Bara det som är vackert.
Det är därför jag försöker låta bli att tänka, på allt som är fult.

Stunder som när Lotta letar ihjäl sig efter sin bilnyckel och senare hittar den i tändlåset i bilen är mycket nyttigare att tänka på.
Sådana minnen får en att leva längre.

Försöker låta bli att tänka.
Ägnar tiden åt alla de fina; de som förtjänar; de som bryr sig.

För jag har så mycket kärlek att ge och måste hela tiden ha någonting att lägga den på.
Annars exploderar jag.


Nu är jag trött och kissnödig.
Den stora frågan är... ...kommer jag att somna eller kissa först....!?!