Det Bästa Jag Vet

Imorgon ska jag klippa mig.
Det är längesedan nu.
Jag har dragit ut på det, alldeles för länge, på grund av rädsla för att frisören ska ta allt mitt hår....
Det blir alltid så kort efteråt, även om de bara tar vad som behövs.

Risiga hår...
Varför kan du inte vara ständigt vackert?
Utan att vara frissigt, torrt eller fett...
Varför kan du inte bara vara - som jag vill att du ska vara....!?!


I helgen var jag i Gävle.
Jag har börjat längta dit igen, ofta.
Denna gång är det dock inte för att jag behöver någonstans att gråta ut på; som det varit alla tidigare gånger när jag längtat..
Nu är det bara för att jag tycker om att vara där.
Det är skönt att sova i Cissis soffa även fast det ger mig ryggvärk.
Det är roligt att titta på film med mamma, även fast jag där och då mest spelar på mobilen eftersom mamma sällan väljer samma film som jag skulle valt.
Men det är liksom bra ändå.
Allt är liksom bra.
Och aldrig är jag så lugn som på tågresan tillbaka hem; förutsatt att tåget går som det ska..
Om tåget går som det ska, i tid och så vidare; så är jag världens mest avslappnade människa när jag sitter där.
Tills jag kliver av tåget, halvt springer till pendeltåget, sliter hårt i min väska och andfådd slår mig ned på pendeln bredvid ett pucko som jag avskyr efter trettio sekunder.
Då glömmer jag direkt bort att jag alldeles innan andats långsamt istället för snabbt, och blundat utan att vara rädd för att missa något.
Men jag gillar det.
Det ska hända grejer.
Det ska gå snabbt och det ska gå hela tiden. Annars tröttnar jag och får tråkigt.

Behöver jag avslappning åker jag till mitt privata spa som är hos mamma och pappa och hos Cissi; spa:t som visserligen varken har massage eller jacuzzi men som banne mig ändå är det bästa jag vet.