…inte ett enda sätt verkar vara det lätta
eller det rätta.
Jag började 2010 på botten utav helvetet.
St Görans sjukhus hade lyckligtvis öppet den natten och räddade mig ifrån själv.
Jag tog mig upp från botten, för att sedan ta mig ner igen, och upp, pigg som en lärka, för att sedan falla rakt ner, stenhårt, och ännu en natt spenderades på St Görans sjukhus.
Efter den sista natten lyckades jag dock lite bättre, och har inte gett den platsen en enda tanke sedan dess.
Strax efter det köpte jag min första alldeles egna lägenhet.
Alldeles fina, alldeles egna.
Idas lilla boende.
Men utöver det. . .
Har det egentligen hänt något?
Vänner har kommit, vänner har gått, karlar har kommit, men sedan glömts bort.
Så här i efterhand hoppar och trampar jag på alla deras hjärtan.
Jag har jobbet kvar.
Precis som 1 januari förra året.
Jag har för visso bytt plats många gånger, testat olika skrivbord, olika datorer, men allt är precis likadant som det tidigare var och jag kramas fortfarande lika hårt, med dom som är kvar.
Året gick fort.
Sommaren gick ännu fortare.
Våren känns som stillastående. Sommaren dansades igenom och knappt innan jag hunnit vänja mig vid solen föll snön utanför mitt fönster.
Jag avslutade året på ett underbart sätt med min syster på Debaser dansande till toner av Oskar Linnros.
Vi åkte vilse på vägen hem, precis som det ska vara, letade taxi i ett galet nyårs-Stockholm men fann vår räddning i världens trevligaste och gladaste taxichaufför i en taxibil som tog oss hela vägen fram till min port. Min port.
Till mitt hus.
Ett enformigt, stundom långtråkigt, men ack så fantastiskt år!
Jag går nu vidare till nästa.
Typ precis som vanligt mestadels på våning 11 i den höga byggnaden på Prästgårdsgatan i Sundbyberg.
Och hemma är Kallhäll.
Hemma är Kallhäll.
Drömmarna om P3, romanskrivande, programledare, psykolog, alla de vackra drömmarna låter jag vila lite ytterligare eftersom de fortfarande är olika varje dag och jag fortfarande kan bestämma mig för vilken jag tydligast ska lyssna till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar