Veckan är över.
Jag är precis lika överlycklig som jag varje gång namnet på dagen stavas eff re e de ah g nuförtiden.
Jag tog en impulsiv resa till Gävle.
Jag längtar efter att få krama min lilla syster, längtar efter att få hålla om.
Men än så länge - har bara kommit strax norr om Uppsala.
Ser ett vinterparadis som jag hatar utanför fönstret.
Vit mark är lika med avsky.
När ska det ta slut...?
Åh.. Att få pussa min lilla syster flera gånger om dagen hela helgen.. Och P3-guldgalan, vin och middag på det.
Bara femtio minuters tågresa kvar till en puss och en kram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar