Att så lite kan göra så mycket. . .

Allt var så jävla bra. Så förbannat jävla bra.
Jag var pigg och glad.
Igår tog jag en cykeltur, solade..jag gjorde allt jag behövde.
Idag tvättade jag, skuttade fram, längtade till måndag.
Go och gla’ marabouchokla’.
Men så…
Jag gick in i badrummet för att tvätta mina händer.
På golvet låg något med korta ben och långa spröt. Precis en likadan som den jag dödade för ungefär två veckor sedan.
Precis en likadan som en sån som jag hade i en flaska ett par dagar ifall jag skulle behöva visa för någon vad jag hittat..
Jag var pigg. Jag var glad.
Men den där lilla saken, det där förbannade krypet. Helvete, han fick mig.
Lycka övergick till ett helvete.
Tårarna rinner i liter.
Musklerna är tunga som ton.
Av något så jävla litet…som ett förbannat jävla, egentligen helt ofarligt kryp.
Helvete.
Den vann. Jag förlorade.
Fasansfulla värld.
Finns det ingen ände på din ondska?

Därmed förlorade jag denna kväll.
Den är helt förstörd.
Ingen idé att försöka hitta tillbaka.
Och allt på grund av någonting så litet.
Jag tröstar mig med att det förmodligen är en del av något mycket, mycket större.
För ett kryp…man kan inte få panik och fälla tusentals tårar, för ett kryp.


Förhoppningsvis får jag i alla fall sova.
Och imorgon är det bättre, imorgon är det bra. Igen.