Det är aldrig så skönt att gråta som när det gör som mest ont..

Det svider i mitt hjärta ikväll.

Jag gick nog från jobbet för tidigt, redan vid två.

Jag har varit ifrån vänner för länge.



Det är en grå kväll. En grå, nästan svart.

Mitt huvud har dunkat sedan i morse. Jag oroar mig för förkylning. Jag längtar efter mera sol, istället för rusk.



Och att gång på gång bli påmind om att livet är allt annat än rättvist och enkelt gör det hårt slående hjärtat ännu svårare att lugna ned.

Har min näsa väl blivit röd finns det inget som botar.

Har ögonen väl blivit tårfyllda glöms alla andra känslor bort.



På jobbet är jag lycklig nästan jämt.

På jobbet är det underbart eftersom jag alltid kan höra skratt från ett eller annat hörn.

Hemma skrattar bara jag. Detta stör mig vanligtvis inte.

Men ikväll arbetar min kropp med motsatsen.

För det är inte alltid lätt. Det är inte alltid rättvist.



Och det är aldrig så skönt att gråta som när det gör som mest ont.



En del av mig vill vara ledig imorgon. Den delen drömmer om sovmorgon och vill timmar i sträck stirra mot TV:n som just nu har över hundra kanaler.

En annan del vet var jag är som allra lyckligast.

Samma del vill inte slösa semesterdagar på soffliggande utan hellre slösa dem på liggande på stranden.





Only I can save me from falling down.



Men när det krämper sig i magen kryper jag ihop, gråter kuddarna blöta och snorar ner varenda pappersbit.

Tills någon räddar mig.