Vila

Jag ska vila.
Halva tiden; halva dagarna.
Jag behöver det.
Inte ens de riktigt kunniga ifrågasätter det.

Så jag kommer framöver att befinna mig mindre på jobbet och mer hemma.
Jag kommer att hinna sova så mycket jag behöver.
Jag kommer att hinna få mer frisk luft i lungorna så att jag om nätterna sover bättre.

Nu sover jag helt värdelöst.
Jag vrider mig typ trettio varv innan jag hittar avslappningen. Och jag vaknar och tittar på klockan flera gånger.
När jag tittat färdigt på klockan och sett att jag faktiskt får somna om, är jag rädd att inte vakna förrän alldeles för många timmar senare.
Men så vaknar jag, i tid, och kliver upp, utan att vara så där fasligt trött som jag ofta annars är.
Några timmar senare dock, när jag landar hemma, då slår tröttheten mig, som en hammare i huvudet.

Sömnen och jag. Vi kommer aldrig att bli bra vänner.

Vilan och jag, däremot, vi ska nog komma överens.
Bara jag ger det tid.



Jag har sagt det förut, och jag säger det igen..
"Ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra, mod till att förändra de saker jag kan och visdom nog att förstå skillnaden mellan de två".


Punkt.