Braiga Dar

Med solbrända armar, axlar och solbränt ansikte sitter jag här i min säng. Egentligen väntar jag bara på att få gå och lägga mig…
Jag är så trött. Var eviga kväll. Och ingenting gör det bättre. Bara choklad. Men det har jag inte köpt något idag. Jag lät bli.

Jag skyller på att jag är trött efter den händelserika helgen.
Vi (vi:et som är jag och världens bästa Martin) promenerade ju genom hela Stockholm city på fredagen.
På lördagen åkte vi till Lillsjön och badade, badade, badade och solade.
Så mycket som jag i lördags badade har jag inte gjort på flera år. Säkert inte sedan jag var en liten plutt som med bar överkropp tassade omkring i det grundaste vattnet.
Och dra mig baklänges så härligt det var!
Martin och jag, i 16 grader varmt vatten, med söta småbarn och vidriga snorungar runt om kring oss.
I söndags gav vi oss ut på ännu en promenad. Till ICA Kvantum i Viksjö.
På ICA Kvantum sålde dom Gefleortens mjölk. Jag fick en liten klump i magen.
Inte för att mjölken var sur, men för att jag trodde jag var hemma.

På väg mellan buss och pendeltåg bar våra ben oss knappt längre.
Benen värkte och det brann under fötterna.
Men så vitt jag minns tog jag mig hem.
Och överlevde även denna måndag. Så vitt jag vet…

Jag har världens bästa chef, som visar sin riktiga, braiga sida när den andra chefen är på semester.
Vi hjälps åt med scheman. Svär åt datorn tillsammans. Och faktiskt så skrattar han åt mina skämt. Något som alla andra där borta tröttnat på att göra…annat än de tycka-synd-om-Ida-skratt som visar sig med jämna mellanrum.
Så dessa sju arbetsdagar som är kvar innan jag börjar min halv-långa semester – jag har svårt att tro att de kommer bli tunga.