Vad an denna långa tystnad ifrån mig, one might wonder…?
Jag svarar att det väl hör till sommaren att mindre tid spenderas framför datorn..
Numer går det att göra saker efter jobbet. Även om klockan slår sent.
Idag, exempelvis, åkte jag, Nellie och Lina in till stan efter den halva dagen på jobbet. Vi solade i Kungsträdgården en stund innan Nellie följde med någon annan vän (märkligt för mig att man kan ha sådana… ;P).
Jag och Lina gick Drottninggatan upp och ner innan vi åkte hem till varsitt.
Utöver det vill jag inte minnas att nånting väldigt speciellt hänt sedan sist.. Eller är det mitt minne som börjar tyna bort?
Jag har så klart träffat min syster.
Jag har hälsat på mina vänner. Mina vänner har hälsat på mig.
Jag och Martin har varit på promenad runt Djursholm. Storleken på de omkringliggande villorna förtjusade oss likt ingenting annat.
Och jag har solat och äntligen fått börja visa mina bara ben.
Någon dag har vädret krävt leggings, men annars; oftast – cykelbyxor eller ingenting alls ovanpå trosor är det nya byxor.
Imorse kom det dock en stund när jag önskade jag hade klätt mig i byxor istället för kjol.
Klockan var runt kvart i sju. Jag hade fem minuter tidigare sprungit tillbaka in i lägenheten för att hämta mitt paraply, som att jag kände på mig att någonting var på väg att hända.
När jag, runt kvart i sju var i slutet av Kopparvägen kom det en droppe regn, sedan en till, och en till, och till sist flera liter vatten på bara några minuter.
Regnet bara öste ner.
Nederkanten av min kjol blev blöt, mina fötter i mina öppna skor likaså.
Så jag småsprang resten av vägen till tåget och fumlade med ett blött SL-kort när jag skulle gå igenom spärrarna.
Vore det inte så att SL-korten tålde alla typer av slitage skulle mitt vara mjukt och i bitar sedan månader tillbaka.
I morgon är det röd dag.
Vissa har vi tur som får vara lediga med betalt.
Jag är överlycklig över att vara en av dom.
Jag ska vara vaken länge ikväll. Jag ska stanna uppe ända till spöktimmen.
Jag ska se klart Harry Potter och sen se en skräckfilm, om jag vågar…
Om jag inte vågar ska jag spendera långa timmar in på natten med Morgonpasset.
Ja, vaken ska jag vara.
Med öppen balkongdörr, nyvattnade och pigga blommor på balkong och fönsterbräda, och förmodligen åtminstone ett glas rosévin - det är ju inte röd dag varje dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar