Ack Tisdag, Du Vanliga Tisdag

Det känns precis som vanligt att vara tillbaka på jobbet.
Utöver det faktum att jag varit bortavarande ett par veckor..

Allt är sig likt.
Alla ser ut precis som innan.
Utöver det faktum att jag inte längre är mörk i mitt hår.
Alla utom en kände igen mig. Alla utom en borde ta lång, lång, väldigt lång semester.

En del av mig vill åka hem och hoppa i sjön.
En del av mig funderar på att låta bli och istället sitta kvar här och samla in timmar så att jag en annan dag i veckan kan gå hem hur tidigt som helst och istället då bada.
En varmare dag…

Men det är klart.
Det vore skönt att komma hem. För trött är jag, det ska jag icke förneka.
Trött i mina fötter efter min och Linas flera mil långa promenad runt Djurgården, trött i mina ögon efter en natt hos Jesper.
Jag var många gånger orolig att försova mig, eftersom det var vad som hände senast, förra året när jag första dagen efter semestern skulle till jobbet, då försov jag mig, precis där… Just därför sov jag bara till hälften natten igenom, rädd för att slappna av; rädd för att inte vakna.

Snart så.
Jag tar på mig solglasögonen.
Första arbetsdagen efter semestern är till ända.
Det är elva arbetsdagar kvar till min nästa lång helg på fyra dagar.
Sjutton arbetsdagar kvar till en veckas lång semester.
Kanske är det därför det inte går nån extrem nöd på mig – jag har ju nedräkningar kvar.