Alltid Bättre Här

Ja, det är bättre när jag är på jobbet.
Allt är alltid bättre när jag är på jobbet.
Även om det hugger till i magen varje gång jag ser bild på jäveln och varje gång jag läser hans namn.
Ser jag bilder på saknade så tränger sig tårarna fram ur ögonvrån.
Samma sak sker när jag läser om en person, en person där, som uttalar sig och hyllar jäveln. Fast då är det tårar av ilska, mer än av sorg.
Dom förtjänar inte. . . lycka.


Nu när Lina och Nellie har semester är det jag och grabbarna.
De har lovat Lina att ta hand om mig under deras frånvaro. De håller sitt löfte. Jag skrattar fortfarande så magen värker.
De berättar usla skämt, som får mig att skratta högt. Jag berättar skämt som är ännu sämre. De skrattar inte utan säger istället att jag bör vara tyst, hellre än dela med mig av sådant sååå dååligt. Det får mig att skratta ännu mer.
Och så fortgår det…

Men alldeles strax lämnar jag dem till de övriga flickorna.
Mamma och syrran är på Centralen om cirka timmen.
Vi skojade om att jag skulle välkomna med kommitté och musikkår, men den tanken fick jag släppa då jag inte känner någon som spelar annat instrument än gitarr…


20 minuter till.
Sen går jag.
Semester två av tre.
Bye bye.