Enough is enough!

Nä, nu får det banne mig vara över, åtminstone för denna gång!

Jag har legat stilla i tre dagar, bara ätit mediciner, bara vilat ögonen på diverse avsnitt av serier jag sett tusentals gånger tidigare.

Alldeles nyss kom jag på att whiskey sägs hjälpa mot förkylningar. Någon whiskey har jag inte, men jag har persikolikör… Starkt som attan, sött som kattan, borde ju ta död på nått. . .

Asocialiteten tar i alla fall död på mig.
Tristessen likaså.
Det kryper i mig.
Det kryper i mig så pass att jag nästan kryper på golvet.
Letar efter dammtussar att interagera med.

Jag har fått nog.
Enough is enough.
Så planen är att jag imorgon ska gå tillbaka till jobbet.
Äta fredagsmacka och umgås.
Och efter jobbet kanske åka till min syster som så liten nu ligger förkyld i sin säng, tack vare bacillerna som jag lyckades dela med mig av förra helgen.
Jag är skyldig henne några dagar av omhändertagande.


Fredag.
Mitt liv har stått stilla i tre dagar.
I morgon låter jag den fulla farten ta tag i mig och bära mig till tåget.
Några smuttar till på likören så somnar jag gott inatt och sover tills klockan ringer imorgon bitti..
05.30. (Äntligen!).