Den obehagligt efterlängtade fredagen gick alldeles för fort.
Vad ska jag drömma om nu. . . ?
Förmiddagen igår hade jag dock klarat mig utan. Den var fruktansvärd och alla som ringde ville bara jävlas med mig; driva mig till vansinne.
Jag hackade med pennan i mitt bord. Jag skakade med mitt ben. Jag var hög av nervositet.
Så blev klockan ett. Morgan ringde för att förbereda mig, genast försvann all min nervositet och plötsligt föll sig allt så naturligt.
Jag laddade upp med ett glas vatten, ett glas äppeljuice och en bön om att jag inte skulle råka ut för en hostattack.
Utanför det gröna rummet där jag satt och pratade med Morgan inför alla som ville lyssna satt alla mina fantastiska vänner, många gånger hörde jag att dom var lyckliga för min skull.
Jag pratade på med Morgan, skojade och skrattade och hade en av dom roligaste timmarna någonsin.
När stunden för mig att välja man var kommen visste jag redan vem jag ville ha. När jag uttalade hans namn skrek de älskade vännerna utanför ännu högre än innan.
Jag var makalöst nöjd och lycklig.
Och mina stenhårda nerver släppte äntligen taget om mig.
Vi firade min debut i etern med en cigg i det kalla vädret, jag gick sen upp och ringde honom, nummer tre, och fick äntligen prata med honom utan tjuvlyssnare på sidan av.
En kort stund senare gick jag hem då skorna jag valt för dagen klämde åt mina tår alldeles för hårt.
Jag försökte ta det lugnt, gå försiktigt för att inte halka, men tappade hela tiden koncentrationen och var nog egentligen aldrig riktigt där.
Jag var mycket, mycket högre upp . ..
Jag sprang sen tillbaka till jobbet för att få med mig resten av gänget på after-work. Vi åkte tillsammans in till stan, gick från tåget i iskyla.
Första bästa stället vi såg gick vi in på. Vissa drack öl, vissa drack vin.
Alla pratade om eftermiddagsunderhållningen som jag stått för.
Ett par timmar senare var jag trött, ville åka hem.
Så jag tog Mikaela under armen och traskade iväg till tunnelbanan. När jag kom hem kunde jag inte låta bli att tänka på Mr Fredagsflört, så jag slog honom en signal, som att jag på något sätt kände på mig att han inte var längre bort än på andra sidan gatan…
Jag förklarade hur han skulle gå för att komma längre bort från krogen och närmare mig.
Tio minuter senare satt han i min soffa.
Först när jag såg honom där förstod jag vad som hänt, allt slog över mig och jag insåg att jag tidigare den dagen varit med om världens häftigaste grejer.
Vi delade Christer-historier med varandra. Vi skrattade åt Morgonpasset och somnade en lång stund senare skönt i min säng.
Jag älskar fredagen så mycket att jag idag är sjukt trött och avskyr denna lördag.
Den är till och med så avskyvärd att jag inte ville ta mig till nya lägenheten och måla, jag spar det till imorgon, eller en annan dag.
Världen förtjänar inte mig idag, så jag håller mig inomhus, och fortsätter att älska fredagen och världens bästa Ida som är jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men sen då?? Vad hände sen? / Alfa-gris-Petra
SvaraRadera