Verkar som att vi fullständigt vinkat adjö till fritid för ett par veckor framöver.
Två dagar i rad har jag varit på jobbet före sju, och inte kunnat släppa taget om datorn förrän efter fem någon av dagarna.
Dessutom har vi fått tillåtelse att arbeta lördagar fram till jul.
Vi kommer aldrig vara någon annanstans än där och lagom till julafton kommer ingen av oss ha en vaken skalle.
Men det är det väl värt. . .
Så lägenheterna har tålmodigt fått vänta.
Det finns liksom ingen ork kvar.
Jag och Fredrik åkte in till stan efter jobbet, jag halvsov på tåget…
Jag gick som en zombie på Åhléns men lyckades köpa lite glitter som jag ska dekorera mitt skrivbord (och säkerligen även de andras) med imorgon.
Imorgon ska jag vara där före sju igen, plåga mig själv lite ytterligare.
Lyssna på Morgonpasset.
Äta frukost med Erik, tjattra och vänta ut tiden.. Sen ska jag slösa några minuter på att julpynta, och sen ett läkarbesök på det… Lite utav ett perfekt avbrott i ett annars perfekt kaos.
Sen är det ju faktiskt bara en dag kvar, för på fredag är jag ledig, nästa måndag likaså.
Underbart för visso, men tänk så många potentiella övertidstimmar jag går miste om.
Mitt i det perfekta kaoset kramade vi om Lotta idag, Lotta som nu lämnar oss för sitt eget lilla liv.
Efter kramarna hade vi möte, om just vårat perfekta kaos.
Och även om vi fortfarande inte vet om vi bör skratta eller gråta är det skrattet som tar över. Mattheten är så tung att ingen längre tittar upp från backen under våra förbaskade möten.
Alla hånler, fnyser, ingen orkar mer.
Tur att vi har varandra, annars skulle vi aldrig orka med vårat perfekta kaos.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar