Ack, Kallhäll

Tre nätter kvar i min vackra Sundbybergslägenhet.
Jag lyssnar på ”Ack Sundbyberg” på repeat, minns att jag tidigare blev stolt var gång jag hörde den, även om jag egentligen inte var härifrån.

Ack Sundbyberg, jag är glad att jag inte släpper taget om dig fullständigt.
Jag återkommer varje vardag.
Ack vackra Sundbyberg, du har varit snäll mot mig och jag älskar dig för det.


Tre nätter kvar.
Jag är iskall om mina fötter.

Imorgon är jag ledig.
Jag åker till den nya lägenheten tidigt (ack, Kallhäll), och inväntar mamma och pappa som kommer och hjälper till att måla och lämnar av massa småprylar.


Nej, vet du vad, jag vet att det är min egna lägenhet, min allra första, bara min, med bara mitt, och jag är ofantligt glad över det, men tonerna till texten ”Ack Kallhäll” ljuder inte lika bra som ”Ack Sundbyberg”.
Men ge mig en vecka, ge mig ett tungt andetag och en stund för mig att förälska mig så har jag snart skrivit en egen sång, Kallhälls centrum till ära. . .