Där Igen

Tillbaka på jobbet.
Kramgoa fina vänner överallt runt om kring mig.
Jag insåg just – fy tusan vad jag saknat dom!

Jag älskar att kunna vända blicken åt vänster och se en fokuserad Fredrik först stirra på sin skärm och sen mot mig med en lipande tunga när han i sin ögonvrå ser att jag ser.
Och jag älskar när Lina smyger fram bakom min rygg med sin filt släpandes i golvet, och när hon tar i mitt hår, och när hon masserar – då faller jag i dvala.

Therese slutar på fredag, jag kommer gråta, jag kommer sakna, jag vill inte att hon ska gå.
Det kommer bli tomt här nere i min hörna, även om de övriga sötnosarna lyckligtvis fortfarande är kvar.

Världens finaste människor – det är dom jag har.

Så ja, det är skönt att vara tillbaka.
Även om jag väldigt gärna somnat om imorse. .

Jag smygstartar veckan mitt i denna vecka med morgonpasset i lurarna, lite skrivande och utskickande av ett par brev, det känns väldans lagom.
Jag ville inte överanstränga mig utan unnade mig en lång frukost precis när jag kom hit.

Ljusstaken i fönstret lyser. Jag har klätt den i rött glitter.
Lampan likaså.
Skärmen bakom lampan är klädd i fina fotografier, av de underbara.
Och några grisar. . .
Utanför lyser snön vit på taken, jag tror dock att klockan ännu är för tidig för att tomten ska vara vaken..
Men huvudsaken är att vi är det. Vi gör mer nytta än tomten.


Jag tänker ibland att jag nog borde kunna se hem till mig från våran våning här på elvan, men jag ser bara till Solvalla, tror jag, resten av vägen hem kan jag bara fantisera om.

Hemma, där det är kaos och ser ut som att det precis skett en explosion.
Men efter igår har jag i alla fall fått min säng och allt jag äger. Allt jag vill ha där, är där, om än fortfarande rörigt i kartonger.

Nu lipar Fredrik, jag skulle tro att han antyder att jag bör jobba . . .