Helgen är nästan över.
Jag har varit och är fortfarande förälskad i varje minut; i varje andetag.
Joel och Lotta var på besök hos mig i fredags kväll.
De tre musketörerna var samlade igen och ingen av oss hade på något sätt kunna varit lyckligare.
Gårdagen spenderade jag förutsägbart nog i min säng.
Jag mös och frös mellan alla kuddar och det tjocka täcket medan dörren till min balkong stod öppen för att lite friska vindar skulle få dela med sig av kraft till mig.
I morgon är det alla hjärtans dag.
Lina ska ta med mig hem till sig där hon bjuder på mat och vi underhåller varandra hela kvällen och natten och på tunnelbanan morgonen efter.
Med mig hem till Lina tar jag morotskaka och en överraskning, och hon kommer aldrig att kunna gissa vad.
Det är 41 dagar kvar till våren.
1 april – dagen då våren på riktigt är här, oavsett antalet decimetrar av snö.
Jag är trött på min kappa, trött på min täckjacka, trött på tjocka halsdukar.
Jag är redo nu våren, kom när du vill, gärna så fort du kan.
Du behöver inte ens ringa innan.
Hur du hittar mig?
Jag är den som ivrigt står med öppna armar. Jag är den lyckliga som välkomnar dig in i mitt liv.
Du känner igen mig på mitt breda leende och min livfulla blick.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar