Trots missöde igår.
Trots en SL-bot på 1200 kronor.
Kan det vara så att jag återigen är världens lyckligaste?
Jag vågar säga ja.
Jag vågar tro.
I find myself in happiness.
Ingen stress.
Ingen onödig ilska.
Inga tårar.
Bara
den perfekta känslan av välbehag.
Den känslan som gör att jag kan blunda, andas in djupt, andas ut lika djupt, finna mig själv på moln.
Den fulländade känslan av välbefinnande.
Det går riktigt bra nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om någon ska bry sig om vad Ida gör, så det väl vi som föräldrar.
SvaraRadera