Inombords är jag nog äldre än jag på papperet är.
I andras ögon är jag alltid den lilla, den unga, den spralliga och barnsliga...
Men, är man barnslig om man älskar att komma hem till sin säng varje dag?
Är man barnslig om man tycker det är försent att lägga sig klockan tio på en vardag?
Jag och Miriam hade bestämt att fika idag.
Jag visste att jag ville träffa Miriam, jag visste dock också att det skulle leda till att klockan skulle bli mer än vanligt innan jag kom hem..
Jag tvekade lite, men är så klart nu, på vägen hem gladast i världen för att jag tog mig över trötthets-/tråkighets-/pensionärsgränsen och åkte in till stan, något jag för övrigt aldrig längre gör, men som jag idag märkte att jag saknat.
Jag hade saknat att omringas av okända ansikten.
Och nu?
Klockan är ju faktiskt bara halv åtta.
Klockan är ju bara ungdom än så länge, precis som jag fortfarande är.
Och ungdomar lever även efter att klockan slagit fem på vardagar.
Likaså jag.
Hellre är jag en fjortisjävel än en pensionärsjävel, bara 23 år och 3 månader gammal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar