Det Som Händer Nattetid...

….stannar i nattetid.

Ja.
Klockan är efter 22.
Det är tisdag.
Och jag är fortfarande vaken.
Jag till och med sitter upp och har precis tvättat mitt hår.
Kvällen känns som att den inte har något slut.

Jag har en tid att passa imorgon bitti så jag får sovmorgon och beger mig till jobbet senare än vanligt; mycket senare än vanligt.

Även stora töser vill ha sovmorgon på vardagar..

Det farliga är..
..att nu när jag börjat vara vaken, känner jag att jag aldrig vill sluta.
Jag vill aldrig lägga mig.
I alla fall inte så pass mycket att jag har kudden över huvudet och blundar.
Nej.
Ikväll är det ingenting för mig.


Jag fick prata hos psykologen idag.
Det behövdes.
Han upprepade att jag inte ska klandra mig själv.
Inte allt är mitt fel.
Och alla tårar som faller..
För deras skull behöver jag inte ha dåligt samvete.
Tårar har inga känslor.
Det är känslorna som har tårar.

Det är känslorna som just nu rör till hela min värld.

All alone,
It was always there you see.
And even on my own,
It was always standing next to me.

I can see it coming from the edge of the room.
Creeping in the streetlight.
Holding my hand in the pale gloom.

Det är känslorna som rör om i min verklighet och stör min koncentration.
Det är känslorna som förstör min sömn-
Det är känslorna som gör mig oigenkännlig.

Det är känslorna som är jag.

Var ska detta sluta…

En chokladbit till.
En liten.
Ett glas juice.
Sen..
Kudden över huvudet.
För trots sovmorgon..
Det är en dag imorgon också.