Var Det En Bön Så Var Det För Oss

Jag och mina vänner.
Jag, vinet, kexchokladen och gosenallebjörnen.

Det är torsdag och vi längtar efter helg; längtar efter att denna vecka ska vara över.
Längtar efter att allt det obehagliga ska ta slut.

Längtar efter att döden ska dö och låta oss andra vara ifred.

Jag är på fel plats.
Med balkongdörren bli luften inomhus för kall.
Med balkongdörren stängd och elementet påslaget blir luften för varm.


Farbror har på sjukhuset fått ett eget rum.
I rummet väntar han på att farmor ska komma och hämta honom.
Farmor ska få visa sitt hem.
I farmors hem får han andas och vara, smärtfritt.
Farmor kommer snart.
Var inte rädd. Hon tar hand om dig.


Årets femte vecka.
Vad den har gjort med mig vågar jag inte ens ana.

Den är turbulent och obekväm.

Och den är bara den femte.
Vad ska hinna hände innan den fyrtiosjätte.


Om bara älskling vore här.
Om bara älskling vore här…


Om bara älskling vore här..

Om det vore fredag så jag fick gå tillbaka till jobbet, skratta en stund, gå hem, och vara med Lotta.

Om det när jag tänker kunde vara som när jag inte tänker.


Om bara älskling var här.
Med sin hand i min.
Sina armar runt mig.
Sina fina läppar mot min hud.
Sitt hjärta slående mot mitt.
Så nära som bara han får gå.

Så vacker som bara han är.
Så förälskad som bara jag är.



Ibland så blundar man hårt
kanske man bett om något gott
jag vet då inte hur man ber
men var det en bön så var bad jag för oss.