Det Är Visst Nån Som Är Tillbaka

Inte varmt men nästan vår
Ingen lösning men ett spår
Inga planer men ett steg
Inte där än men på väg
Det är visst nån som är tillbaka
Det är så mycket inviter om våren
Bara välja och vraka
Ryktet säger att han sällan bryr sig
Men nu har han gjort sig lite fin
Det är visst nån som är tillbaka

Vårjackan blev idag invigd.
Precis som Lars Winnerbäck säger jag "inte varmt, men nästan vår". En underbar känsla. Den blå färgen passar mig dessutom väl, så jag är nöjd, speciellt när jag också är tillsammans med min nya rosa väska.

Tågresan idag var annorlunda. Den var bekymmersfri och jag var avslappnad nog att läsa.
Funderar på att göra detsamma natten igenom då en ledig morgondag absolut ska inledas av en lång sovmorgon, enda till lunchtid hoppas jag. Det förtjänas.
Så nu är jag tillbaka i tonårsrummet igen. Sängen är mjukare, mindre och inte lika bekväm som sängen i Sundbyberg, men jag vet att det ligger någon annan bara i rummet bredvid och att jag kommer att vakna upp imorgon antingen av en dammsugare svepande över golvet eller radion påslagen på P4 på nedervåningen. Det är att vakna upp hemma.

Sist jag klev innanför dörren var gråten hård i halsgropen och hjärtat slog extremt tunga slag. Hela jag var outhärdlig.
Denna gång log jag så mycket att jag trodde jag skulle spricka i bitar.
Det är annorlunda, men jag är tillbaka.