En Resa Bland Världar

Lite märkligt är det att vara i detta hus utan en mamma och pappa. Jag och syrran hann aldrig med det innan jag rymde härifrån, så nästan alla gånger vi varit ensamma har vi varit i alla lägenheter och rum som jag bott i i den stora staden.
När jag tänker på alla gånger jag flyttat sedan jag bestämde mig för att placera mina fötter på den marken blir jag ofta förbryllad... Jag förstår inte riktigt hur jag orkat bytt boende hit och dit, bott här och där, och med den och den.
På gott ont: mina boende-byten har fått mig till att upptäcka många typer av vänner; många typer av världar.

Först var det den underbara sambon som fick mig att vilja rymma dit. Han fick mig att älska och aldrig vilja lämna. Vi bodde söderut och västerut. Till slut lämnade vi varandra, men jag stannade kvar i stan, mot all min tro om vad jag skulle kunna klara av på egen hand. Jag flyttade ännu längre västerut, tillsammans med en väldigt speciell man. Lite kär i honom var jag, trots att han bara var en rumskompis, men ack så förbryllad jag var. Han var ju speciell, så speciell.
Efter honom och lägenheten på tolfte våningen i ett hus väster om staden hamnade jag norr om Stockholm, med den då goda vännen, jag trvides väl och hade ett mysigt, stort rum med rödmålade väggen. Och hon var underbar. Min bästa vän som jag älskade.
Två månader senare kände jag inte annat än avsky för henne. Hon störde mig, var gång hon rörde mig flöt hårda rysningar genom min kropp. Efter att hon flyttat ut kom en annan liten vän dit, av henne fick jag rysningar redan från början.
Efter sommaren flyttade jag ifrån lägenheten i Sundbyberg, jag flyttade ifrån den stora balkongen jag spenderat så många sena kvällar och förmiddagar på.
Jag placerade mig då i kollektivet i Solna tillsammans med världens (då) bästa, bästa tjej och ytterligare en otroligt rolig rumskompis.
Vi skrattade mycket ihop och tände många gånger doftljus och lät dom lysa och dofta nätterna igenom.
Vi sällskapade til Universitetet ihop var morgon och lästa tillsammans.
Men så förändrades allt. Vi slutade dela kurslitteratur och hade plötsligt ingenting gemensamt.
Så jag flyttade, till första egna lägenheten. Därmed blev jag självständig. Därmed började jag på riktigt älska mig själv som ensam, och på den vägen är det.
Lägenheten i Årsta i vilken jag spenderade hela min förra sommar var vacker och mysig men ingenting jämfört med ettan i Sundbyberg med den fina balkongen och utsikten över spåren som pendeltågen åker på.
Mycket ska man uppleva... Mycket ska man minnas. Många världrar ska man färdas igenom.

Där jag bor nu trivs jag. Där jag bor nu är jag nöjd.
Dessutom verkar det som att jag snart för sällskap för ett tag, om det blir för ett kort eller långt tag får slutet av april-månad visa, och om det blir trevligt eller ruskigt otrevligt är upp till honom och mig att visa.
Det blir ju vad man gör det till, och vi kan inte göra mer än det vi kan.
Stockholm är lätt att älska, så jag förstår mycket väl att han nu väljer att placera sig där. Lilla vän.. Jag undrar hur många kilometer ifrån mig du i framtiden kommer att befinna dig..

Syster duschar nu. Alldeles snart är det dags för mig. Varmt ska jag duscha, länge ska jag duscha.
Imorgon ska vi åka på stan, göra Gävle osäkert, något annat måste ju göra byhålan osäker nu under årstider då inte bocken står på sin plats...