Världens längsta torsdag.
Och dumma, dumma han som ringde till mig på förmiddagen och skrek och sa att handläggare på Försäkringskassan och handledare på Arbetsförmedlingen skulle dö.
Varför undrade jag...
Jag blev skrämd.
Jag höll mig på en trevlig och glad nivå
pratade till honom precis som om han var värd min tid.
Först efter samtalet insåg jag att jag blivit extremt rädd.
Tårarna föll.
Fantastisk chef kom fram.
Tårarna dog ut väldigt kort därefter men chocken låg kvar fram till jag tog till ipren framemot eftermiddagen.
Det behövdes
Dumma, dumma han.
Jag börjar ledsna på att jag aldrig vänjer mig vid de fula orden.
Efter jobbet sprang jag till den lilla tobaksbutiken längst ner på Sturegatan för att hämta ut mina klänningar från H&M.
Efter tobaksbutiken sprang jag till stället som har lilla och blåa påsar.
Jag gick inte hem tomhänt.
Enbart den halv fredag kvar.
Sen möts vi upp på restaurang, äter god mat, dricker gott
ler.
På lördag kommer jag att vara trött
men väl medveten om hur stor lyckan i mig egentligen är.
Jag är trött
men egentligen är allt toppen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej
SvaraRaderaIn genom ena örat och ut genom det andra. Kom ihåg att aldrig fästa avseende vid dessa människor som skriker dumma saker. Låt dem inte stjäla energi från dig. Tänk att det inte är dig de är förbannade på, det är en allmän frustration, ångest, oro,rädsla. Fortsätt vara snäll i luren du och när du har lagt på efter ett sånt där otrevligt samtal, så tänk då att du gjorde nåt väldigt bra som hanterade situationen på ett bra sätt. Ta´t lugnt med eldarna i kväll. Många kramar från din gamla moster o kussarna hälsar också!