Jag Är Aldrig Rädd

I natt planerar jag att sova länge.
Sömntabletten är redan svald.
Extrem trötthet kommer att slå över mig om ungefär femtio minuter.

Imorgon kommer att jag vakna utvilad.
Redo att möta världen
oavsett hur den väljer att visa sig.

Det kommer att vara fredag och jag kommer att vara lycklig.

Jag kommer att gå nöjd till mitt jobb,
jag kommer att gå ännu nöjdare därifrån bara några timmar senare eftersom jag gör imorgon till en kort arbetsdag.

Jag kommer sen att ta en dusch och sedan njuta av lugnet innan stormen och vattnet innan vinet.

Förhoppningar?
Åh nej. . . Sådana har aldrig jag.
Förväntningar?
Jag har aldrig fått lära mig vad det innebär.



Jag var hos min gode vän på ett fyrtio minuter långt besök idag efter jobbet.
Han frågade vad som var nytt.
Jag svarade som jag alltid gör; att ingenting har hänt.
Efter mitt svar håller vi andan i cirka en minut.
Efter den tysta minuten minns jag plötsligt allt
Allt som egentligen har hänt sedan sist.
Det som stört mig
och det som berört mig.
Så han låter mig prata.
Han lyssnar lättsamt och skriver ibland något i sitt block.

Jag funderar aldrig över vad han skriver.
Jag vet att det handlar om mig.
Den vetskapen räcker.

Jag berättar om vem som kramat mig
Jag berättade om att någon slog mig.
Han vet att jag aldrig är rädd.

Jag vet att jag aldrig är rädd.

Vi vet båda att jag är orädd när jag är lycklig.




En natt kvar.
Åh fredag – jag älskar dig redan!