Jag Har Det. . . Bra...

I fredags när jag åkte hade jag gråten i halsen.
Jag visste inte varför
Jag visste inte hur.
Den illasmakande känslan i magen bara fanns där och störde.

Resan jag åkte hem idag har aldrig varit skönare och stillsammare.
Jag lyssnade på Tiesto som konstant gav mig underbara rysningar.
Inte en enda nerv i mig kände stress.
Inte en enda muskel skakade av okänd nervositet.
Jag bara stirrade ut genom fönstret och hade det . . . . . bra.

Den behagliga och trivsamma helgen sprang förbi mig.
Jag har som vanligt inte tillräckligt bra kondition för att orka springa ikapp.
Men vi hann med att krama om mormor, gå på födelsedagsbjudning och hälsa på morfar, som retade oss genom att blåsa ut ljust så fort jag lyckats tända det.
Lilla morfar… Jag kommer för alltid undra varför inte älskade du är här. . .

Min allra käraste vän och jag har i helgen planerat och spekulerat.
Vi har stora grejer på gång.
Nya intressen.
Nya typer av underhållning.
Allt vi gör bli fantastiskt bra så jag tvekar inte att hoppas på att även detta ska lyckas.
Vi ska göra det, och det, och det.
Och allt kommer att finnas i skrift.
Och allt kommer att upplevas.
Vi är ett radarpar.
Vi klår alla andra.


Imorgon är det måndag.
Jag ska stirra ut genom fönstret och ha det . . . bra!