Bland Påskliljor Och Sena Nätter

Jag kom iväg igår.
Nellie följde mig in till stan.
På Centralen var alla. Jag lovar. Alla var där.
Alla skulle resa bort.
Glad var jag, för jag fick sitta ner på tåget hela vägen.
Tvärtom mot vad jag hade trott.
Jag trodde att alla skulle vilja åka samtidigt som mig.
Jag trodde vi skulle få slåss; kliva över varandra för att nå en stol. Men fel hade jag.
Jag fick till och med dela två säten med mig själv.

Vi åt middag hos mammsen och pappsen igår.
Jag älskar att mamma älskar att skämma bort oss.
Efter maten åkte vi hem till syrrans fina lägenhet.
Vi mös en stund tills jag hoppade in i duschen och sen sprang över till Fredrik.
Jag älskar att det är tre minuters gångpromenad hem till honom härifrån.
Jag älskar att jag inte behöver gå snabbt för att hinna med ett pendeltåg och att jag inte behöver halvsova en resa in till stan.
Men nej.
Jag älskar Stockholm mer än jag älskar att ha nära till Fredrik när jag hälsar på här.

Idag hälsade vi på farmor vid hennes grav.
Hon fick vitsippor och påskliljor.
På söndag ska vi hälsa på världens vackraste morfar vid hans plats.
Och sen mormor, som med en galet stor sannolikhet kommer att bjuda på oss på påsklunch… Men än så länge är det en hemlighet, så scchh, säg ingenting.


Långfredagen har varit lång.
Det var en tidigt morgon igår morse, det blev en sen natt i natt och en tidigt morgon imorse.
Jag har dock lovat mig själv att hålla fast vid sena nätter denna långa ledighet som jag ända sedan 1 januari längtat efter, och det löftet ska jag hålla.
Jag ska banne mig inte sova!