Det Som Sker Efter Påskledighet

Tisdag igen.
Påskledigheten är över.
Som vi hade längtat..
Vad är nu nästa att se framemot? Midsommar?

Varmt väder tog hand om mig under hela den långa helgen i Gävle.
Jag, mamma och syrran promenerade.
Jag och syrran såg massa film och en mös en hel himla stor del av tiden.
Fredrik bjöd över mig på skärtorsdagen, han var inte utklädd till påskkärring, men han var ändå rolig att se och underhöll mig ändå in på sena småtimmar.

I förrgår var vi till morfar och mormor.
Morfar i graven. Mormor i sin lägenhet.
Runt morfars sten fanns stora buketter med blommor. Han är fortfarande lika saknad.

En gång förra sommaren då vi hälsade på honom dök plötsligt en kanin upp under ett träd.
Jag är övertygad över att det var morfar som kom för att säga hej.
Kaninen var inte rädd, skuttade inte därifrån, utan lät mig komma nära, nästan så nära att jag kunde sträcka ut min hand och klappa den.
Denna gång hejade morfar i form av citronfjäril.
Han flög emellan oss precis när vi skulle vinka hej då.
Jag visste direkt; jag tvekade inte en sekund.
Han ville visa oss att han visste att vi var där.

Usch.
Morfar är farlig att tänka på.
Han kommer åt och når in till varenda känsla, rör vid varje minne och skakar därmed om hela ens värld.
Morfar är farlig att tänka på. Men han är ändå världens finaste; världens mest fantastiska; hela världens sötaste och raraste morfar.


För att inviga den tidiga sommaren (som visserligen kommer försvinna innan vi upptäckt vad det är den innebär) var jag till frisörskan idag.
Jag lät henne ta en del av mitt hår, men inte mycket.
Det är nu luftigare, fräschare, mjukare.
Jag vågar äntligen låta håret representera mig igen.
Lagom till Valborgsmässoafton dessutom.
Kvällen då jag ska krama om Lotta.

Men innan kvällen då jag ska krama om Lotta ska jag sova gott tisdagsnatten igenom.