Som om jag någonsin skulle kunna vara lyckligare

Åh, denna underbara vecka!
Mot alla odds egentligen, eftersom Lina är ledig och borta varje dag, Martin likaså.
Men Nellie och Erik är kvar, Nellie och Erik är kvar.

Jag har två dagar i sträck slösat min flex och lämnat Sundbyberg redan klockan tre.
På min otroligt fina balkong har det varit varmt båda dagarna jag har kommit hem, och knappt en stund har jag kunnat låta bli att sitta där i en stol, med solen gassande mot mig.
Ikväll lyxigt nog med ett glas rosévin. . .

Det tidigare lämnande av jobbet gör att dagarna känns så himla mycket längre.
Dessutom är det ju sommar.
Dessutom är det ju ljust och varmt, ända in på sena kvällstimmar.

Igår hann jag se film och städa.
Idag hann jag se en annan film, träna och laga en köttfärssås som var utan dess like.
Jag gjorde slut på varenda grönsak och varenda droppe créme fraiche som fanns i min kyl, just för att jag inte vill möta unken lukt när jag efter den långa påskhelgen kliver innanför min dörr igen.

I övermorgon är det halvdag.
Efter halvdagen åker jag till min syster, där stannar jag sen, tills vardagen kallar på mig igen.



Det är sommar nu.
Fåglarna kvittrar utanför.
På eftermiddagen läggs jackan ner i väskan, och får stanna där.
När klockan ringer, tidigt, tidigt på morgonen skiner solen in genom mitt fönster.
Min lampa i min hall behöver inte vara tänd, för solen kommer till och med åt där.
Solen är liksom. . .
. . .överallt.

Som jag har längtat efter detta.
Som jag förtjänar detta.
Som om jag någonsin skulle kunna vara lyckligare…