Vaken

Också var det onsdagen.
Den var lagom.
Lagom påträngande. Lagom tröttsam. Lagom rolig.
Och jag var alldeles lagom pigg; pigg så jag orkade städa tidigare ikväll; pigg så jag orkade annat än ligga stilla.
Än är jag heller inte trött.
Jag ska vara på jobbet senare än vanligt imorgon så att jag orkar stanna till halv fem så jag och Martin kan ta en promenad hem, denna gång sträckan Spånga – Barkarby.
Det blir spännande eftersom vi inte hittar där, säger han. Jag är mest orolig att inte komma hem innan det blir mörkt.. Jag måste sluta se läskiga filmer.

Jag vill stanna uppe hela natten.
Jag vill inte lägga mig. Jag vill inte lämna världen, inte ännu.
Men det är typiskt för den fina som hållit mig sällskap och gjort mig avslappnad de senaste kvällarna är denna ikväll inte hemma.
Det är typiskt.
Den gång jag väl inte vill somna…
Jag vet dock att jag måste, till slut.
Jag var inte trevlig igår när jag var så där trött, och framförallt var jag inte glad, och det är ju ändå det allra viktigaste…

Lite coca cola håller mig nog vaken tills jag är villig att gå till sängs; tills mina ögon lyser svart och mitt huvud faller ner mot min bröstkorg.

Ju längre jag stannar med blicken på dataskärmen, ju mer vill mina ögonlock falla ihop.
Men jag är trägen att vinna över kroppen.
Just för att jag i n t e vill somna.
Och när det handlar om något primadonnan Ida i n t e vill göra, då vet alla – då blir det inte gjort.