Det var den halsflussen.
Nu verkar det äntligen vara över. Smärtan är knappt märkbar.
Likaså är tyvärr den hesa sexiga rösten.
Det sjuka är inte längre kvar.
Jag jublar, tjoar och skuttar.
(om jag bara orkade…).
Glad orkar jag i alla fall vara.
Jag är underbar nu när jag är tillbaka på jobbet.
Alla söta vänner är ännu mer underbara när jag nu är tillbaka på jobbet.
Dom är så lätta att älska.
Jag skulle ge dom söta alla rosor i världen om jag bara kunde.
På tal om blommor...
Nellie och jag har inrett vårt fönster med många olika blommor.
Emellan våra skrivbord står en ståtlig växt med röda blad.
Vi har döpt dom efter Barbie och hennes vänner. Den stora, ståtliga med röda blad heter Kent. Efter Ken, fast med t. För komikens skull.
En ny blomma finns även i mitt fönster här hemma.
Jag ska försöka hålla den vid liv, i alla fall till midsommar.
Min balkong är även den fint inredd sedan i söndags eftersom mamma, pappa och min lilla syster kom hit med skurborste, såpa, matta, balkongmöbler och fina, lila blommor i stora krukor.
Är dom inte världens bästa, så säg!
Om man är sjuk tillräckligt länge, tjugo mil ifrån sin familj dyker dom tillslut upp med massor av överraskningar som då får även den värsta influensan att kännas lika lite som ett myggbett.
På tal om kärlek. . .
På fredag ska jag och Lina åka båt.
Jag är väldigt exalterad och lite spänd.
Jag längtar oerhört mycket, är lite pirrig.
Den lilla damen och jag, skuttandes runt på ett stort fartyg…
Jag undrar var det kommer att sluta…
Somnar vi på däck?
Somnar jag i vår hytt och Lina på däck?
Ödet – jag lägger fredagskvällen och natten helt i dina händer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar