Går Vidare

Stockholm, jag är tillbaka!
Kampen går vidare och jag önskar att du kunde lova att du ska ta hand om mig... ...men än så länge går jag vidare på egen hand, än så länge klarar jag mig.
Jag har min soffa och tv:n, mina filtar och mitt fantastiska duntäcke som jag inte släpper taget om, inte ens om isen utanför försvinner och det istället blir 25 grader i plus utanför dörrarna.

Joel ringde lagom till jag skulle kliva av tåget, det blev som ett varmt välkomnande.
Enligt honom står allt mer stilla när jag är inte här; planer spricker, världen verkar hålla andan och bli tystare än den vanligtvis är.
Så fort det vänt lite mer åt det rätta hållet ska jag fixa och dona och bjuda in till min lägenhet igen, det kan nog behövas.


Jag har ljus tända på nästan varenda kvadratmeter, nya klänningar hängandes i garderoben och en stor säng, jag kommer att göra allt jag kan för att förenkla och göra min vardag njutbar, utan tabletter... Och om inte mer än elva dagar kommer min syster hit och firar sin stora dag.
Jag vågar egentligen inte lova något, men jag ska se till att minst ett leende från min sida är närvarande.



I change shift just to hide in this place but I´m still an animal.