Gråa Dagar Skyndar Aldrig På

En svagare tisdag.

På jobbet är det så tungt att alla andra vikter blir extra tunga att bära. Kilo läggs på kilo och muskler starka nog att orka lyfta har nog ingen.
Alla vandrar vi som lik med döda blickar och nedhängande armar.
De flesta minuter verkar stå stilla och längtan efter kvällstid har aldrig varit större.

Gråa och svaga dagar skyndar verkligen aldrig på.
Och snön försvinner aldrig från backen.
Knölarna som är fulla av is tar upp varje centimeter av marken så att det inte finns plats kvar att gå för.
På väg till jobbet i morse var jag nära att halka säkert fem gånger. På väg hem från jobbet föll jag nästan tio gånger. Det tar verkligen aldrig slut.

Imorgon är det en onsdag som jag ska ta mig igenom, det verkar vara bestämt.
Torsdagen får bli som den blir. Jag försöker att inte fundera alltför mycket utan vaknar på morgonen, kliver in i receptionen och hoppas att dom lyssnar och förstår.

Nu släcker jag lampan.