En hel dag på jobbet idag.
Än obehagligt lång sådan dessutom, förmodligen den längsta i världshistorien.
Jag släpper aldrig blicken från min telefon, önskar att dom ska ringa, säga att dom tar sig till mig, ge mig det jag behöver.
Ungefär varannan minut ville jag ge upp; slänga in handduken, resa mig från bordet, kliva in i hissen och gå hem i snörusket.
Jag gav mig aldrig, jag stannade strongt kvar och tog mig igenom och stannade kvar nio timmar i något som nästintill hela tiden är ett helvete.
Men trots... ...onsdagen är finare än tisdagen.
Onsdagen bjöd på lugn och stundtals till och med något som kan liknas vid asgarv.
Jag ska snart gå till sängs, krypa ner under mina två duntäcken, bredvid min bruna, söta nalle; jag hoppas tårarna håller sig borta från mig tills jag klarar av att blunda.
Två dagar kvar till helgen. Jag tror på att jag klarar mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror på att du klarar dig! Kram från moster
SvaraRaderaHej min vän Du vet väl om att Du är värdefull att Du är viktig här och nu att Du är älskad för din egen skull för ingen annan är som Du.Kramar från Gävle
SvaraRadera