Aldrig Rätt Tid, Aldrig Rätt Plats

Sista natten i den säng jag är uppväxt i.


MSN är ett djävulskt påhitt.
Några ord skrivna utav någon annan kan göra fasansfull skillnad, och aldrig hinner mina tankar med så att ett svar kommer fram innan det är för sent.
Det hände alldeles nyss.
Han, den förskräcklige och egoistiska som är den jag senast var kär i hörde av sig, efter en vecka då han varit tyst som en mus.
Han bad om hjälp. Jag bestämde mig för att på en gång inte finns tillgänglig för att hjälpa.
Han tjatade. Jag jämförde honom med den fasansfulla som hotade mig med slag men som fortfarande ringer när han är arg och behöver skrika.
Han blev arg. Det passade inte att höra sanningen och sade att om han vore som den fasansfulla skulle han ha hotat mig med kniv för länge sedan.
Sen vände han på allt, plötsligt var det jag som gjort fel, jag som var dum, jag som utnyttjade, jag som svek.
Han har fel. Jag har rätt.
Jag hade bestämt mig för att släppa.
Men precis som att det aldrig är rätt tid och att det aldrig finns någon rätt plats; precis nu när jag var redo slets allt upp igen, och allt på grund av den där idiotiska uppfinningen.

Nu saknar jag.
Jag längtar efter och vill be om ursäkt och förklara att jag aldrig någonsin menade att göra illa.
Men
Han sårar.
inte jag.
Han sviker.
Jag sviker inte.
Jag tänker om.
Igen.