Av Alla Sätt Att Leka Svår

Lika förutsägelsebar som vetskapen om att en fallande stjärna kommer slå ned någonstans i universum är jag nog. Men det skadar inte att försöka se svår ut; av alla sätt att åtminstone försöka spela teater.

Caroline har en fin lägenhet på Södermalm som jag fick beskåda idag. Katten var lika förtjusande den med, dock var ju Caroline mer intressant än den lilla som tassade runt på fyra ben och nös som att den var besatt av svininfluensan.
Caroline lärde mig att uppskatta kartböcker, visade mig platser dit hon vill åka och fick mig att bli sugen på att dra iväg. I brist på fantasi skulle jag nog dock välja att ta mig till en plats där jag tidigare varit.
Paris. New York. Städer där människorna lever och känns.

Vi pratade om att en rolig timme på fredagseftermiddagarna på jobbet skulle göra veckorna ännu mer värda.
Vi talade om allas olika sätt att uppträda, och framträda. Jag och Carro skulle underhålla genom att stå framför alla andra och se svåra ut, både med hjälp av märkliga blickar och svaga leenden.

Att se svår ut är inte en tung livsuppgift att sköta.
Med en halv-död, rikligt funderande ändock ofokuserad blick och ett leende vågrätt sträckt i ansiktet lyckas man väl, utan att behöva slåss speciellt mycket.
Jag försöker många gånger att leka svår, speciellt när jag spenderar tid ensam med främlingar.
På tåget står jag gärna, med händerna i fickorna, stirrandes ut genom fönsterrutan på allt som passerar förbi så fort att mitt sinne knappast hinner skapa sig någon uppfattning om vad som visades.
Jag försöker få dom att tro att jag enbart njuter av det som sker och att allt som sker tas på allra fullaste allvar, även om egentligen ingenting av någonting överhuvudtaget rör mig i ryggen; inte skrämmer, inte glädjer, inte gör skillnad.
När jag vandrar ensam på folktäta gator är det likadant. Jag går fort, så att man ska tro att jag har bråttom till viktiga möten, och bråttom har jag men det på grund av att jag redan är sen - en svår är aldrig i tid; en svår en får man vänta in; längta efter och se framemot.
Så vill jag framstå.
Svår.
Komplicerad, och tung.
Innerst inne är jag fruktansvärt förutsägbar, lättsam och enkel - det enda som egentligen är svårt är att dölja pretantioner.

Av alla sätt att vilja vara svår.
Det blir mer spännande så.