Världens Renaste Lägenhet (Plötsligt Händer Det)

Det är inte mig dom kallar för smutser. Jag är aldrig lortig och avskyr damråttor i hörnen, husdjur överhuvudtaget påfrestar mitt psyke.
Men riktigt rent hus är det sällan. Idag är en speciell dag - en ren dag.

Jag sprudlade av energi tillkommet av stress när jag kom från jobbet. Satt i soffan och skakade och hoppade med både det högra och vänstra benet och hade ryckningar i ena ögat. Ganska snabbt bestämde jag mig för att placera energin någon annanstans än i mitt eget lilla huvud. Så nu är toaletten skurad, golvet är torkat, under sängen är det helt dammfritt och hyllorna skiner av renhet. Städat och fint lagom till Fredrika kommer hem till helgen.
Hem ljuva hem, i helgen ska vi dela på mitt. Jag längtar.


En växt stod på mitt skrivbord när jag kom i morse. Stefan hade valt att dela med sig av sin och ställt en liten kvist i en pappersmugg på mitt bord. Den doftade och lyste grönt hela dagen.
Jag hade saknat dom mer än jag insett och var så full av allt möjligt hela förmiddagen att jag liksom inte kom på något att säga till någon, det kom inga ord ur min mun; bara "iiiih:n".. Jag är med andra ord nog ganska tom på aktivitet när det kommer till kritan...
Samma sak hände när Joel ringde tidigare ikväll. Jag skrattade hårt och högt och tog igen mig för hela veckan då jag kommer få skratta åt våra skämt på egen hand, nu när han inte längre är där...



Morfar har varit i himlen i sex månader idag. Fortfarande är han lika saknad och alla tjugo värmeljus jag har tänt lyser för honom. Starkast lyser det som står nedanför fotot på honom som står på min byrå där han har mig på sitt ena knä och min syster på sitt andra, han håller i oss hårt, rädd för att tappa, blundar med sina ögon och ler med hela ansiktet; Morfar ler med hela Morfar.
Aldrig slutar han att vara saknad. Ingenting är detsamma utan honom.
Älskade Morfar, varför var du tvungen att gå?