Rosiga Kinder Och Nya Klänningar

Jag gick till jobbet nedstämd, dåsig och fuktig i ögonen.
Jag gick hem som en av världens lyckligaste.
Händelse efter händelse bara vred om allting, till det mycket, mycket bättre. Även gråa och mörka dagar har sina stunder.
Den söta, rara börjar visa sitt underbara, riktiga ansikte igen. Fasaden som ville såra och göra illa verkar vara borttagen, lycklig är jag för det.
Ett födelsedagsbarn bjöd på godis, godiset gav mig sockerchock, trots att jag är van vid att äta betydligt mycket större mängder.
Sockerchocken ledde till att jag för mig själv fnittrade, skrek högt när något gick fel och skaffade mig en guldfisk på låtsas som jag lade i en pappersmugg tillsammans med gröna blad och två hallonbåtar. Ett akvarium. På låtsas.

När jag kom hem från lekstugan bestämde jag mig för att jag behövde nya klänningar, först till på fredag och sen resterande dagar av våren som snart är här. Nya klänningar plus nytt rosigt duschdraperi skickas till mig imorgon.
I samma stund som ordern lades ringde Joel, han gjorde min kväll, precis som vanligt, där kommer aldrig något att bli annorlunda.
Joel ska följa med på fredag, han kommer göra även den kvällen.


Kylan är fortfarande kvar, står utanför och dunkar på dörren, trycker på för att få komma in.
Jag låter den inte; jag öppnar inte utan låser om mig istället; sätter mig instängd som i en bunker. Vill jag kylan något tar jag mig ut. Ikväll tillsammans med The Strokes. Vi frös. Fingrarna, trots vantar var som frysta prinskorvar.
Nu är dom varma igen. Nu är jag inomhus, kylan är lämnad ute.
Ikväll ska jag somna i tid så att jag slipper gå med tårögda ögon och ett tungt huvud imorgon bitti.
Rosiga kinder och ett lätt sinne ska det vara.