Någonstans Finns Det Liv

Staden lever idag, såklart den väljer att leva den dagen jag inte inte gör det.
Lediga dagarna har för alla passerat, tågen går vardagslikt, chaufförerna i bilarna har bråttom dit de ska. Påklädda är dom också, dom små och stora liven. Mössorna behålls på och dunjackorna som gör alla till Michelingubbar verkar vara beständiga.
Jag iakttar liven från min balkong.

Lyckligtvis är ju min syster fortfarande här. Hon håller andetagen uppe i lägenheten. Och Melody Gardot spelas i bakgrunden.

Huvudvärken från gårdagen har i alla fall gått över, men den höll i sig under hela tröttsamma söndagen.
Inga extrema misstag gjorde jag, men jag ringde några gånger. Fick aldrig något svar, fick aldrig frågan vad jag undrade när jag ringde.
Jag vill inte nämna honom något mer. Jag saknar alldeles för mycket och det är onödigt för han saknar inte tillbaka, så han ska inte nämnas.
Från och med nu, nej, inte nu, men NU: inget mer.
Jag saknar...
Punkt.

Jag har inte tagit mig till Apoteket än.
Kylan jag vet existerar utomhus gör att det tar emot, och huvudet väger så tungt att det nog inte klarar av att hållas uppe under trycket i luften.
Jag skulle vilja sova hela tiden.
Eller baka, något gott. Men i mitt huvud finns ingen receptbank, bara ett ordförråd.
Jag vet inget recept som innehåller ingredienser som mjöl, vaniljsocker och bakpulver, jag kan bara recept som innehåller uttrycken "jag", "trött", "önskar" och "vill".
Av dom ingredienserna blir inte någon bra bakelse, inte ens en kaka, bara massa o-färdigt kladd.

Ingredienser:
2 deciliter oro.
1 liter trötthet.
5 deciliter konstant självömkan.
4 matskedar glädje.
2 kryddmått krossad panodil.

Blanda alla ingredienser i en skål. Rör om med en slev, gärna en gjord av trä så att flisor från trät kan få ge extra bitter smak.
När allt är blandat; ställ skålen i frysen.
Sov en stund.
Sov sedan en stund till och glöm bort det du nyss tillverkat.
Vakna efter obestämd tid, tina blandningen i mikron, när det är i flytande form - häll ut allt i slasken i köket, spola rikligt med vatten för att få bort allt som är spår av den onödiga sörjan.
Ta sedan någon matsked av glädjen och börja om dagen på nytt, from scratch.

Choklad mår jag bra av. Choklad och zyx - en sådan dag får det bli.
Om inte livet vänder sig till mitt, får jag vända livet till mig.
Punkt.
Måndagen för mig får börja om. Inte nu, men NU.