A New Secret

Kulturnyheterna hade alldeles nyss decenniekrönika på underbaraste SVT.
Jag tittade intresserat med stora nyfikna ögon.
Sugen blev jag också, så imorgon skickas Tranströmer x2 plus Kunzelmann & Kunzelmann iväg till mig. Lycklig kommer jag att vara när paketet hämtas ut.

Iskallt utomhus är det fortfarande.
Vintern är Satan som frestar psyket och testar tålamodet; vintern är en nivå av terrorism.
Att vägra den är omöjligt, har jag upptäckt, att uppskatta den är för mig otänkbart.
Satan, ta dina vita flingor till lärljungar och vandra härifrån.
Jag trotsade dock min rädsla för att halka och min frustration och tog en promenad efter jobbet. Den friska luften ilade i mina tänder och frös vätskan i min kropp till is.
Jag kommer aldrig att älska dig snö.


Imorgon är det Miriams sista dag på jobbet.
Jag klurar över present. Vill ge henne något som får henne att förstå att jag aldrig glömmer, en del av mitt hjärta i en burk kanske... ..att vara aktsam med.
Jag kommer att längta efter henne som en ros längtar efter vatten när det är tid för den att vissna.
Vänner bör aldrig lämna, vänner ska aldrig försvinna, åtminstone inte så länge man väljer att hålla i dom hårt.

Och Fanny är på sjukhus här i stan, nyopererad. Jag ska hälsa på henne när eftermiddagen har passerat.
Efter eftermiddagen imorgon är det ju även helg, två dagars ledig istället för bara en som är det enda veckan hittills haft att bjuda på.
Jag planerar en helg tillsammans med detox. Också ska jag skriva, en hel himla massa, och längta efter litteraturen.
Mitt fjuttiga ändock grova nyårslöfte viker jag inte in några kanter på; jag lägger mig inte.
Mig körs det inte med längre. Jag tar ingen som helst skit, inte från någon. Ingen är så viktig, längre...
It´s a new secret I have found. I have changed my priorities around.
I am in command.