Another Day, Another Night

I dag har jag inte ens burit plåster. . .

Mamma och pappa åkte till mormor, syster och jag stannade i hennes lägenhet, tog en promenad i Boulognerskogen bland alla gula löv och alla hungriga änder.
Efter promenaden hade jag kunnat somna en stund, men jag lät det vara och tänkte att jag istället skulle hålla mig till natten.
Nu när jag sitter på tåget skulle jag kunna somna om det inte skakade så förbannat mycket.


En efterlängtad måndag är det imorgon.
Jag önskar jag fick gå dit redan nu, i kortärmat eftersom plåster inte längre behövs.

I veckan ska jag städa hela lägenheten, noggrant, och köpa snacks till kalaset och röja bland kläder och smågrejer och slänga allt jag inte rört på tre månader.
Och träffa psykologen på tisdag.
Jag undrar om det är konstigt av mig att längta dit. . .
Han hjälper mig så väl, han lyssnar och svarar alltid så betryggande.

Men först ska söndagnatten överlevas.
Helst utan ångest, tårar och magvärk, men jag tar vad jag får och tar en extra tablett om jag skulle behöva.