onsdag 20 oktober 2010

Femte Försöket (En Sensation)

Det var en fin dröm.
Men det höll inte länge.
Ikväll fick jag nog, så nu är det över
verkligen över.
Inte över som i jag sover på saken, vaknar piggare imorgon, inser att det inte spelade nån roll, jag vill ju ha dig.
Mer som i nu är det över
verkligen över.
Allt går att laga en gång, två, tre
Kanske fyra men fem, där går gränsen
Allting är trasigt, sprängt, och flisen ligger i drivor.

Du förtjänar inte mig, längre.

Jag har hållit fast hårt, nu släpper jag.
Det kommer att vara ovant.
Sju månader senare, klart det känns i magen.


Men det var en fin dröm, det var .


Nu är jag på egen hand igen.
Som vanligt är det som lite av en sensation.
Som alla andra gånger är jag fascinerad; stolt över mig själv.
Jag tror aldrig att jag kan klara det, men jag märker alltid att jag faktiskt gör.

I värsta fall tröstar jag mig själv som gråter.
I alla fall tills jag hittar någon annan som vill hålla om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar