The Best Fest Ever!

Aldrig hade jag väl kunnat ana att resten av de tvåhundra kollegorna var lika underbara som de jag redan kände.

På dagen fick vi gruppvis tillverka reklamfilmer.
Jag var pessimistisk, inte alls så sugen på att samarbeta.
Men jag hade fel och det visade sig vara bland det roligaste jag någonsin har gjort.

På kvällen bjöds det på förrätt, varmrätt, efterrätt.
Matkoman var väl påtaglig när tallrikarna väl var tomma.

Det delades ut priser till dom som gjort de bästa filmerna.
Min grupp vann inget, men jag tror nog att vi var nöjda ändå, mycket tack vare allt gratis vin.

Dessutom är ju vi, jag och mina vänner, oavsett Oscars-statyetter alltid bäst och vackrast.
Oss är det omöjligt att klå.


Efter middagen började vi såklart att dansa.
Och kramas.
Och skrika och höras högt.

Jag flög på moln…

Jag älskar mina underbara små vänner.
De finaste som finns!

Lite klantiga vissa av dom.
Vid ett tillfälle föll en stor lampa i golvet, nära att krossa dörrvakten, vid ett annat tillfälle fick chefsjuristen frågan om hon ville ha sällskap hem. . .

Även jag var inblandad i lite bus, men dom minnena lämnar jag bakom mig, åtminstone till på måndag, jag vet att jag kommer bli retad.. .

Galningar, men ack vad jag älskar dom!

Petra, Malin och jag traskade sen in mot stan, jag till tunnelbanan, visste inte mycket, knappat var jag var.
Jag slog mig dock ned på ett säte och åkte en bit utanför stan.
På promenaden från tåget var det kallt, nästan vinter.
Jag frös rejält i mina spetsstrumpbyxor.
Men till slut fick jag i alla fall lägga mig i en stor säng
Och jag tror att jag snarkade hela natten igenom. . .


Denna kväll vet jag inte riktigt vad jag ska göra med.
Kanske äta lite middag, umgås lite grann, vara lite trevlig.
Jag tror att jag orkar.