En Liiiite Tyngre Torsdag

Jag har visat ilska på ett glas som gick i bitar.
Jag har gråtit mina ögon röda.

Jag säger inte att torsdagen är mindre god än onsdagen, jag säger bara att den är tyngre att bära.

Jag och min fina vän har bråkat hela dagen.
Diskuterat i hårda ord, precis som jag avskyr.
Jag hatar när vi glider ifrån varandra, ännu mer hatar jag att jag aldrig kan göra något åt saken.
Han är ju så fin, bara han vill. . .
Nu är vi åter i tävlingen om vem som kan hålla sig längst från att kontakta den andre.
Jag förlorar varje gång, förmodligen även denna.
Jag kan ju inte hålla mig ifrån honom; kan inte låta bli; vill inte låta honom vara.
Först när han ber mig kommer jag att lämna.


Jag är nervös inför mötet på banken.
Jag har inga förhoppningar men vet vad jag vill höra och blir besviken om jag blir tillsagd annorlunda.

Jag älskar dock att en annan fin vän idag böjde sig över mig, lutade sitt ansikte mot mitt, jag var så avslappnad att det var nära att jag utdelade en puss, glad är jag nu att jag lyckades låta bli.
Himla fin är han, min nya favorit.